Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg

lördag 12 februari 2022

Tyvärr en klassiker

Tyvärr har den här filmen från 2016 blivit en klassiker. Det var givetvis inte public service som ställde de kritiska frågorna och ropade att kejsaren var naken. Hoppas inte SD och grupper höger därom lyckas profitera för mycket på den oundvikliga backlash som är på väg efter identitetspolitikens härjningar. Förtroendet för våra folkvalda (inklusive L och KD som implementerade de nya, subjektiva könsbegreppen) är definitivt svårt naggat i kanten bland mycket breda grupper - från höger till vänster - i vårt land just pga denna fråga. 

Så här skrev jag när filmen var ny. Inte mycket har förändrats förutom alltså en påtagligt gryende skepsis också bland den s k "pk-eliten", på sistone visad av t ex journalisterna Cissi Wallin och Anna Hedenmo. (Vänsterfeministen Kajsa Ekis Ekman med "Könet i knoppen" och "Om könets existens" har ju hela tiden varit undantaget på vänsterkanten och Ebba Witt-Brattström bland liberala feminister).

onsdag 12 augusti 2015

Kan barn vara födda av män?

Insändare till tidningen Dagen, publicerad 8/8

KAN BARN VARA FÖDDA AV MÄN?

Det är ju inte klokt! Nu tror även kristdemokraternas nya ledare Ebba Busch Thor, likt avgångne partiledaren Hägglund och dito ärkebiskopen Wejryd, att män kan föda barn! Och att jag och alla andra som tror att bara kvinnor kan föda barn vill tvångssterilisera folk! På vems sida ligger egentligen den av dig så beklagade okunskapen, Ebba?

Och rent politiskt strategiskt: hur vettigt är det egentligen att lämna försvaret av den barnsligt enkla tesen "endast kvinnor föder barn" åt - Sverigedemokraterna?

Strategiskt självmål, Ebba, alldeles bortsett från din ohemula kränkning av alla som vill återinföra de klassiska könsbegreppen, där kvinna betyder hona och man betyder hane av arten människa, och där män föder barn precis lika lite som hingstar fölar och tjurar kalvar. Vi vill sannerligen inte tvångssterilisera någon! Möjligen "tvångsbenämna" mammor som mammor och pappor som pappor.

Jag hörde till dem som gladdes över att du vågat prata om en nollvision vad gäller fosterfördrivningar, precis som vad gäller trafikdöden. Kan man inte ha nolltolerans så kan man åtminstone ha en nollvision. Men hur ska jag kunna rösta på ett parti som påstår att jag vill tvångssterilisera andra människor?

ANDREAS HOLMBERG, Iggesund

Nu tror även Ebba Busch Thor att en del av oss är födda av karlar

Håhåjaja, nu tror även kristdemokraternas Ebba Busch Thor på historierna om barnafödande män! D.v.s. hon är nu beredd att helt och hållet lämna tesen "bara kvinnor kan föda barn" till Sverigedemokraterna att ensamma försvara. Liksom tesen "det finns en specifik vits för ett litet barn med att ha en mamma." Eller med att ha en pappa, för den delen.

Det här är naturligtvis mycket allvarligt - inte bara för våra barns skull och för att det försvårar en återgång till begripliga, någorlunda objektiva könsbegrepp, utan för att det är ett strategiskt självmål när det gäller att mota SD i grind!

Den här frågan kan bädda för att SD fördubblas för typ åttonde valet i rad, och det köttbenet borde vi verkligen inte ha kastat åt dem. Särskilt som jag inte tror att särskilt många, vare sej kristdemokrater eller socialdemokrater eller ens folkpartister, är särskilt övertygade om att det - historien igenom dessutom! - verkligen funnits verkliga karlar som kan föda barn.

Ändå målar de nu helt fräckt ut dem som ifrågasätter tesen - vilket är många fler än Sverigedemokraterna - som anhängare av tvångssteriliseringar!

(Mogenhets- och integritetstest: är du villig att försvara tesen om barnafödande män även om du vore ensam i världen om att göra det?).

torsdag 10 februari 2011

Intressanta kommentarer om än ibland lite fördomsfulla (jo, jag vet att mina också ses så)

Kommenterandet fortsätter mest kring ett av de första inläggen jag gjorde, och jag har svarat på samma plats (se nedan). Jag kommer kanske om jag får tid att plocka upp några svar i en ny bloggtext. Vissa inlägg, särskilt Luka(s)´, innehåller en hel del grundläggande både argumentation och värderingar, medan andra verkar mest förvånade och rent av arga över att det fortfarande finns människor som har en så förlegad definition av man resp. kvinna att de inte tror att män kan föda barn!!! De upprörda verkar förutsätta - rätt fördomsfullt tycker jag - att jag därför har reaktionära åsikter om ungefär allt, att jag går omkring och föraktar utsatta människor och att jag därför inte är lämplig som lärare. (Just den saken har jag faktiskt frågat Barn- och utbildningsnämnden om, men de ansåg sej inte kunna svara på vilka åsikter kring queerfrågan som kan anses överensstämma med tron på alla människors lika värde och vår "demokratiska värdegrund i övrigt" - det är ju rätt intressant att det liksom står och väger just nu när det gäller vilka åsikter som ska anses socialt acceptabla...).

Följande meningen av en i grunden ganska vänlig kommentator är, menar jag, ett ganska präktigt exempel på just den retorik jag menar att man måste kunna ifrågasätta utan att buntas ihop med extremister, homo- och transhatare:

Mitt biologiska kön råkar göra det möjligt för mig att fortplanta mig via äggceller; jag skulle alltså kunna föda barn om jag ville det och jag skulle själv påstå att jag är en hona av arten homo sapiens men - det gör mig inte till kvinna.

!!!

När jag vänder mej emot detta som jag menar språkligt och kulturellt revolutionära tänkande (för att nu uttrycka det snällt), vänder jag mej inte mot en viss utsatt grupp. Jag tror visserligen inte att vare sej kristen tro eller allmän medmänsklighet innebär att man måste hålla med ens utsatta grupper om vad som helst, men jag har samtidigt stor respekt för behovet och rätten att presentera sin självbild och världsbild, hur besynnerlig den än kan verka. Utan jag vänder mej i första hand mot det politiska etablissemang, inklusive mitt eget Folkparti, som skulle se till balansen och helheten men som genom att acceptera läran om mäns barnafödande (egentligen om barnaföderskors manlighet) definitivt gått över gränsen för det rimliga och lagt upp en fet smashboll för t.ex. Sverigedemokraterna (som jag alltså INTE unnar den!). Som riskerar det seriösa jämställdhets- och "homo"arbetet genom att som det verkar vilja subjektifiera könsbegreppet rakt av. För om inte ens barnafödande är ett primärt (tillräckligt) könskaraktäristikum, vad skulle då kunna vara det?