Du sköna nya värld

Jag har länge tänkt att de nya, subjektiva könsbegreppen (sedan 1 juli 2013 även i Sverige, med barnafödande män o.s.v.) väl borde ha sin motsvarighet i subjektiva åldersbegrepp - vi har ju bevars länge pratat om "intelligensålder" och "fysisk prestationsålder" så inte heller åldersbegreppet är väl så entydigt om vi nu ska dra saker i tvivelsmål. Och när den 52-åriga sjubarnspappan Paul för några år sedan (när han var i min ålder ungefär) tyckte sej vara, och av många, dock inte frun och arbetskamraterna, accepterades som kvinnan Stefonknee (Stef på knät liksom), är det kanske inte så konstigt att han/hon nu vill bli betraktad och accepterad som en liten 6-årig flicka. ("Vem är jag att ifrågasätta det" o.s.v.).

Jo, det ÄR konstigt och dumt. Fler än hans fru borde ha sagt ifrån redan från början av den här regredierande utvecklingen. Det kan vara pressande att vara man, liksom att vara vuxen ö.h.t., och att leka med barn är både en dygd och en glädje som fler vuxna borde upptäcka - men att själv, inte bara i leken utan på fullt allvar, påstå sej vara ett litet barn, det är att göra sina och andras barn en grav otjänst. (Vilket ju gällde redan detta att påstå sej vara ännu en mamma till sina sju barn istället för att ta uppgiften att vara farsa på allvar).

Vore intressant att höra min "följare" ShadoWolfs - och andras! - syn på den här på sitt sätt följdriktiga "utvecklingen". Queert är det ju så det räcker och blir över, och för mej är det inte, som för så många andra, något honnörsord.

Gott Nytt År förresten!