Sent ska syndaren vakna. Kristdemokraterna var ju 2013 ivriga att få till stånd den könsneutralisering av könsbegreppen som bl a Ebba Witt-Brattström kallade jättefarlig. Socialminister Hägglund (KD) trodde ju precis som ärkebiskop Wejryd (som med Svenska kyrkan gjort samma queersväng i könsbegreppsfrågan som i äktenskapsfrågan) att även män kunde föda barn, en dogm som under 2000-talet ersatt den om jungfrufödelsen som ingen ändå tror på längre.
Idag kämpar inte Kristdemokraterna för att avskaffa Hägglunds könsneutrala, "jättefarliga" könsbegrepp, som givit fler ungdomar könsdysfori än någonsin (ja, kan en person inte vara säker på att den är kvinna ens när den föder barn, hur ska då den önskade säkerheten någonsin uppnås?). Att återställa de begrepliga, biologiskt fotade könsbegreppen verkar inte finnas på den politiska kartan. Men tillsammans med SD (som aldrig gått i något Pride-tåg och därmed framstår som oskyldiga till hela queerrevolutionen) försöker KD nu stoppa vissa ytterligare deformer (t ex att könsbyte lättare ska kunna ske rent juridiskt och vid lägre ålder). Med hjälp av Annika Strandhäll och andra "omtänkare" till vänster hoppas man bromsa galenskapen.
Men dessa verkar fortfarande för få, och statsminister Kristersson (och M och L som partier) verkar fortfarande oförbränneligt entusiastiska för queerrevolutionen. Vi har alltså en statsminister som likt Fredrik Reinfeldt på allvar tror att män kan föda barn. Det är bara för skolelever, lärare och föräldrar att tugga i sej. Det ingår förmodligen i värdegrunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar