Så här kommenterar Folkpartiet liberalernas partistyrelse min motion om återställda könsbegrepp:
Partistyrelsen Motion K36 menar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för att ”könsbegreppen återställs så att våra barns och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom läran om barnafödande män”. Partistyrelsen delar inte motionärens uppfattningar och anser nu, liksom vid tidigare tillfälle då motionären väckte en motion med likartad frågeställning, att en del av de ordval som motionären gjort är beklagliga och uttrycker nedsättande värderingar om andra personer. Motionen innehåller dessutom en hel del polemik mot förslag som ingen framfört och överdrifter av olika slag. Partistyrelsen finner ingen anledning att ändra ståndpunkt och föreslår landsmötet att motion K36 avslås.
Nedan återges motionen som numrerades K36. Jag tycker det vore klädsamt om partistyrelsen talade om vilka ordval som "är beklagliga och uttrycker nedsättande värderingar om andra personer". För att jag använder ordet "tvångsföreställningar" eller? "Identitetsstörningar" talar ju t.o.m. Socialstyrelsen om, "könsidentitetsstörningar" t.o.m. Och sedan i somras tror ju inte Pride-ikonen Vanessa Lopez längre att till synes fullt välskapta människor alls kan vara födda i fel kropp. Är det också "beklagligt" och "nedsättande" mot andra personer, t.ex. mot dem som fortfarande tror sej vara födda i fel kropp?
Och "en hel del polemik mot förslag som ingen framfört" kan jag verkligen inte hitta. Möjligen en mening: "Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen." Men det är ju en enkel konsekvensanalys, inte polemik mot något förslag, annat än det som ledde till de nya könsbegreppen från 1 juli 2013. Varför ska vi sedan ha kvar den heteronormativa och könsstereotypa uppdelningen av våra omklädningsrum? Toaletter diskuteras ju hela tiden, men varför inte ta den kalvande tjuren vid hornen?
Så här skrev jag alltså i min motion:
Återställda könsbegrepp
Jag yrkar
att Folkpartiet liberalerna verkar för att könsbegreppen återställs så att våra barn och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom dogmen om barnafödande män.
Sedan den 1 juli 2013 har vi, bl.a. på Folkpartiets tillskyndan, nya könsbegrepp i Sverige. Begreppen man och kvinna motsvarar inte längre begreppen hane och hona för arten människa, utan har blivit psykosociala och subjektiva snarare än biologiska och objektiva. En skillnad mellan juridiska och biologiska könsbegrepp har uppfunnits (vad nu "juridiskt kön" skilt från det biologiska skulle innebära), och frågan är om inte piratpartiets förslag att helt slopa de juridiska könsbegreppet hade varit mer konsekvent. Istället för ett mycket litet antal personer med missbildningar och/eller identitetsstörningar riskerar vi att få en hel generation med störd könsidentitet. För om t.o.m. män kan föda barn, hur ska min dotter då någonsin kunna bli säker på att hon är kvinna? Eller om t.o.m. kvinnor kan bli trebarnspappor, hur ska då mina pojkar någonsin kunna bli säkra på att de är män? Dessutom blir queerdogmatiken självförgörande i jämställdhetshänseende, för, som bl.a. Thomas Gür konstaterat (SvD 12/5 2014), blir könsbegreppet lika svåranvänt som rasbegreppet i medicinska och kvoterande sammanhang om båda är lika luddiga. Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen.
Nej, med all respekt för personer som upplever sej vara födda i fel kropp: vi kan inte dribbla med könsbegreppen hur som helst bara för att tillgodose alla sorters tvångsföreställningar, identitetsstörningar eller akademiska queerdogmer. Lika lite som vi lär våra barn att tjurar kalvar och hingstar fölar ska vi lära dem att somliga barn historien igenom är födda av karlar. Som parti med särskild tonvikt på utbildningsfrågor måste vi också kunna se när det är dags att erkänna ett misstag. Det räcker inte att likt 2011 läxa upp motionären för usel, oliberal människosyn. Jag vill nämligen inte tvångssterilisera någon, vare sej då eller nu, möjligen "tvångsbenämna" mammor mammor och pappor pappor. Och det kan rimligen inte vara mer oliberalt än att jag f.n. tvångsregistreras som den 45-åring jag inte vill vara och inte känner mej som.
Det känns betryggande att folkpartiet i majoritet har tänkt lite längre än vissa enskilda motionärer. De verkar kunna skilja på könsidentitet (som bestäms av hjärnans sociala självuppfattning som är oberoende av kroppen) och fysiska egenheter, som genitalier.
SvaraRadera"Begreppen man och kvinna motsvarar inte längre begreppen hane och hona för arten människa, utan har blivit psykosociala och subjektiva snarare än biologiska och objektiva."
Begreppen man och kvinna har inte motsvarat honor och hanar för arten människa till 100% tidigare heller- den uppfattningen grundar sig på ett skevt perspektiv i samma stil som uppfattningen att jorden är platt. Det är en olycklig förenkling att tro att det bara finns två kön- de man kan se- allt annat är avvikelser. Att hålla kolla en nyfödd mellan benen för könsbestämning är knappast ett vetenskapligt förfarande, varken i biologisk eller objektiv bemärkelse. Skulle vi könsbestämma nyfödda mer noggrant skulle vi behöva betydligt fler könskategorier än två, enbart biologiskt sett. Förutom yttre genitalier har vi nämligen könskromosomer som xx, xy, xxy, x m.fl. samt olika hormonnivåer och känslighet för olika könshormoner som i vissa fall påverkar fertiliteten, dessutom har det visat sig att även hjärnan verkar ha en egen, medfödd, könsprogrammering. Om begreppen enbart ska motsvara vem som producerar fertila ägg eller fertila spermier måste vi bli ännu noggrannare eftersom även om man har rätt yttre och inre genitalier är det inte säkert att man är fertil och alltså borde man inte få kalla sig varken man eller kvinna om man är steril (vilket ibland görs mot frivilligt och ofrivilligt steriliserade/kastrerade människor och djur som då betraktas som "könlösa"). Så de vi hittills kallat kvinnor i klimakteriet behöver alltså en helt ny könskategori med den logiken. Eller är de män eftersom de inte kan föda barn längre?
"Istället för ett mycket litet antal personer med missbildningar och/eller identitetsstörningar riskerar vi att få en hel generation med störd könsidentitet. För om t.o.m. män kan föda barn, hur ska min dotter då någonsin kunna bli säker på att hon är kvinna?"
Måste hon vara säker på att hon är kvinna? Jag förstår inte problemet. Har hon livmoder och äggstockar är sannolikheten stor att hon kan föda barn, men inte säkert. Vad hon kallar sig är i sammanhanget irrelevant- det inverkar inte på förmågan. Vad någon människa kallar sig själv är för allmänheten ointressant i alla avseenden utom att visa respekt för den människans uppfattning. Även om jag, eller du, inte håller med.
Att "tvångsomnämna" andra människor är extremt osympatiskt och respektlöst oavsett vad man får för sig att vilja kalla dem.
Måste man verkligen bekräfta alla människors självbild? Även denna kvinnas som tror att hon är afroamerikan? http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/northamerica/usa/11672742/I-consider-myself-black-says-white-woman-who-posed-as-an-African-American.html
SvaraRadera"Tvångsomnämna" är ju bara ett skämtord. Jag tvångsomnämner inte en 10-åring som känner sej vuxen för att jag kallar barnet barn; inte heller tvångsomnämner jag en 30-åring som känner sej som ett barn för att jag kallar den vuxne vuxen. Det är bara ur ett extremt lättkränkt egoperspektiv som den oönskade benämningen skulle kunna kallas "tvångsbenämning". Jag kan inte sitta här och bestämma att andra ska kalla mej 20-åring eller professor, hur trevligt det än skulle vara. Att bli kallad 46-åring eller man är inte det elakaste tillmälet, och skulle någon vilja kalla mej kvinna (inte heller något skällsord i sej) får jag väl helt enkelt påpeka att det är sakligt ogrundat.
ShadoWolf, som du säger skulle det kanske behövas sjuttielva könsbegrepp (eller inget alls) för att tillfredsställa dina ambitioner! Men att det finns väldigt sällsynta fall av svårbestämt kön (undantag som bekräftar regeln, även män med Klintefelders syndrom är ju män) är ingen anledning att sabotera den binära könsuppfattningen. Det jag vänder mej emot är ju inte att några faktiskt är svåra att könsbestämma och ännu fler (särskilt i vår tid) har könsidentitetsstörningar, utan att könsbegreppen subjektifierats TILL DEN GRAD att till och med den som har ägg och föder sitt eget barn eller avger spermier som leder till barn - vilket annars räknats som den definitiva bekräftelsen på könstillhörigheten - anses kunna vara något annat än den faktiskt enligt begripliga könsbegrepp visat sej vara!
SvaraRaderaMen när man låter undantagen bestämma regeln istället för bekräfta den gör man könsbegreppen i stort sett irrelevanta och oanvändbara (vilket ju patientgruppen Benjamin observerat - tänk att under stora uppoffringar frivilligt låta beskära sej för att äntligen inte bara bli utan också uppfattas som något annan än en tidigare ansågs som, bara för att upptäcka att den där könsbeteckningen man så ivrigt strävade efter att nå inte längre har någon begriplig innebörd och att snart sagt vem som helst hur som helst får registrera sej som vad som helst!