Jag trodde faktiskt att mitt Folkparti äntligen hade lugnat ner sej på queerområdet. Vissa svar på vissa motioner inför höstens landsmöte tydde på att eftertankens kranka blekhet börjat breda ut sej (låg i linje med DN:s oväntat queerskeptiska ledarartikel http://www.dn.se/ledare/huvudledare/frihet-annat-an-rattighet/).
Men nu är Ullenhag igång. Knappt hade ju riksdagen fattat beslutet om nya könsbegrepp (från den 22 maj, implementerat 1 juli) med barnafödande män och allt det där, förrän Rfsl var ute och krävde att minderåriga nu skulle få "byta juridiskt kön", eftersom det inte längre krävdes några reella omgörningar för detta och alltså inte längre borde anses medföra några risker (inte fysiskt i varje fall).
Och - halleluja - nu instämmer Ullenhag och vill tillsätta en utredning så att "könsbytesåldern" ska kunna sänkas. D.v.s. om vår Hanna vill bli en Hannes så ska det kunna gå geschvint. Sådana med allra största säkerhet överilade beslut - undantag: om man verkligen fötts med tvetydig könstillhörighet och opererats "åt galet håll" - ska inte längre prövas under åren fram till myndighetsdagen.
Och framför allt ska ingen (inte ens en älskande förälder) få komma och säga: "Men snälla vän, klart att du är en tjej! Vem har inbillat dej något annat? Även tuffa, 'killaktiga' tjejer är ju riktiga tjejer! Man kan vara tjej på miljoner olika vis, men låt ingen - inte ens queertroende ministrar - inbilla dej att du inte är en riktig tjej!"
Enligt Erik Ullenhag och andra i genusfrågan fullständigt förvirrade folkpartister anses man ju inte ha bevisat sin könstillhörighet ens när man föder barn. Snacka om att SKAPA könsidentitetsstörningar - som man sedan "botar" genom att låta barnen byta kön "juridiskt".
Snälla, förklara: Vad är ett juridiskt kön frikopplat från det biologiska? En pappersprodukt, en ren fiktion tror jag. (Ungefär som om vi hittade på en "juridisk ålder" skild från den biologiska).
Ett juridiskt kön frikopplad från det biologiska är en social symbol. I ett samhälle där det spelar roll för hur du blir bemött om du uppfattas som man eller kvinna är det juridiska könet ett viktigt bevis på att även om inte du respekterar mig som den jag är så har jag ett erkännande och bekräftelse från staten.
SvaraRaderaI alla fall är det så jag tolkar önskan om att byta just det juridiska könet. Personligen är det inte viktigt alls eftersom juridiska kön för mig ÄR ren fiktion, en onödig pappersprodukt som vi borde kunna lägga till handlingarna som en förlegad kvarleva från en tid när män och kvinnor inte var jämställda (och när man trodde att det bara fanns två kön). Idag vet vi bättre, idag strävar vi efter jämlikhet mellan könen och då behövs ingen juridisk åtskillnad. Det behövs det däremot när det gäller ålder eftersom en nioåring knappast kan ta samma juridiska ansvar för sina handlingar som en artonåring. Eller?
Du anar inte hur nedlåtande det känns att höra saker som: "jag älskar dig, vad du än gör med din kropp så älskar jag dig, men du kommer alltid att vara min lilla prinsessa!" Ja, jag vet att man menar väl, att man vill säga att oavsett om alla andra tycker att din grabbiga stil är okvinnlig och att du "misslyckas" med att vara en "riktig" tjej, och även om du därför "ger upp" och "blir" kille som om du skulle lyckas bättre då så ska du veta att i mina ögon kommer du alltid att vara min fina lilla flicka. Men det värmer inte. Man får en hård och kall klump i magen därför att inte ens mina älskande föräldrar kan se mig för den jag är. De ser en kropp. En kropp jag började hata i samma ögonblick den utvecklades åt helt fel håll. Varför kunde den inte göra som jag ville? Visst får kvinnor också ett sorts målbrott och visst blev min röst lite mörkare men inte fan blev den tillräckligt mörk! Och de där ömmande bulorna på bröstkorgen, vad skulle jag med dem till?! I vägen var de hela tiden och de försvann inte hur mycket jag än bad till gud eller slog på dem. Mensen ska vi inte tala om, den hade jag verkligen inte bett om! Och vart fan var min moppemusche som alla andra fick?
Ärligt talat; om det krävs att jag måste kalla mig man för att få tillgång till den hormonella och kirurgiska behandling som behövs för att få mörkare röst, snyggare muskler och platt bröstkorg m.m. (som gud/naturen inte ville ge mig) så kör i vind. Jag har ändå aldrig tänkt på mig själv som flicka och blivande kvinna i alla fall, utan tänkt på mig själv som likadan som min bror och killkompisarna. Vi ser inte likadana ut men vad spelar det för roll? Jag ÄR ändå samma sak. Eller borde vara. Det är så transsexualism fungerar. Jag misslyckades inte som tjej, jag föddes som misslyckad kille. Tack för den, gud. Tur att det idag finns möjligheter att fixa till guds misstag.