Birger Schlaug kommer ut

Oj, är Birger Schlaug transfob? I varje fall har han visst kommit ut som Agnes Wolds och Donald Trumps like...

Agnes och Andreas

Musk och Trump är verkligen inga sympatiska herrar. Men det Agnes Wold ville få sagt i DN-intervjun var att hon höll med Trump om att det bara finns två kön. Musk tror jag inte hon nämnde. Och att hon rent allmänt föredrar Musk eller Trump framför transpersoner (som Musks dotter) tror jag är en mycket förhastad slutsats av Andreas Gustavsson på ETC. Det är mer av Waldenströms "om så djävulen säger att ett plus ett är två tänker inte jag säga emot".

Kajsa Ekis Ekman om begreppet kvinna

Författaren till boken "Om könets existens" må vara vänstersocialist med kommunistsympatier, men i könsbegreppsfrågan står hon definitivt upp för traditionella värderingar och definitioner. Själv skulle hon kanske uttrycka det som att hon är modernist och inte post-modernist, men sak samma. I just denna fråga har hon ju rätt. 

Och köp gärna hennes bok "Om könets existens", som har sin stora styrka i själva språk- och begreppsdiskussionen, snarare än i historieskrivningen. (Säger jag som är utbildad lärare i både svenska och historia).

Som sagt - transfobi existerar

Som jag skriver i den överordnade bloggrubriceringstexten är jag övertygad om att queerideologi och homofobi (och transfobi!) ofta parasiterar på varandra, får näring från varandra, nästan (men inte riktigt!) legitimerar varandra. 

Men ingen queerideologi i världen kan förstås på riktigt motivera rått hat och hot, med vålds- ja, t o m mordinslag. Och hoten mot transpersoner är å andra sidan inget bra skäl att gå vidare mot upplösta könsbegrepp och namnlagar 

Men så här ska ingen människa behandlas!

Rör inte min kompis - men du behöver inte hålla med honom heller

Ja, hur är det nu: kan män föda barn eller inte? Eller är det här ett alldeles vanligt par som det går tretton av på dussinet, förutom då att mamman tagit något slags piller för att få skägg men avbrutit behandlingen för att eventuellt, trots allt, kunna amma? Och tack vare nya namnlagar och kristdemokratiska könsbyteslagar kunnat ta ett pojknamn?

Apropå den utmärkta filmen Konklaven, bevisar en påve som föder barn att en kvinna äntligen fått inta påvestolen? Eller vad krävs egentligen för att vi säkert ska veta att en ny påven är kvinna? (Eller för den delen man).

Har de levat under en sten?

Hur kan Sveriges Kvinnoorganisationer ha missat det Kristdemokraterna och Göran Hägglund insåg för över tio år sedan - att även män numera kan föda barn?

Alla vettiga människor inser ju nuförtiden att även män kan behöva genomgå en abort - och att man inte kan förutsätta att alla som är med barn är kvinnor!

En galen tid

Ann-Charlotte Martéus förkunnar att en galen tid tog sin början 2011. Men det var den 1 juli 2013 som svenska män började kunna föda barn. Tack vare Göran Hägglunds (KD) epokgörande reform som påstods gå ut på ett "avskaffande av de sista tvångssteriliseringarna"!

Transfobi i kubik

Homo- och transfobi existerar verkligen, det är inte bara ord som klistras på kreti och pleti. Det här brutala knivöverfallet t ex kan knappast förklaras på något annat sätt. 

Glöm aldrig Peter Karlsson i Västerås

Snart 30 år sedan, men detta får inte glömmas. Så vidrigt att någon blir mördad för sin läggning. Hur många killar skulle inte bli mördade om alla tjejer reagerade på taffliga närmanden med brutala knivhugg! Om inte detta är homofobi är inget det.

Radiodokumentären Hockeymordet berättar mer.

Gefundenes Fressen

Det är väl sånt här som tyskarna kallar Gefundenes Fressen. Jag förstår inte hur Ulf Kristersson och Kamala Harris tänkt trumfa Sverigedemokraterna resp Trumprepublikanerna genom att låta dessa försvara den barnsligt enkla tesen att endast kvinnor kan föda barn. Kamala Harris drev ju nu valrörelse under premissen att även män då och då föder barn, och att dessa mäns rätt till sina egna kroppar kräver att abort får vara lagligt ända fram till (den sålunda inhiberade) födelsen. Uppenbarligen har detta inte bidragit till några större valframgångar. 

Men det må ju vara hänt - det är modigt att kämpa i motvind och stå för det som är sant även om folk hellre tror på lögnen. Frågan är bara: tror hon ens själv att det hon säger om könsbegrepp och könstillhörighet är sant? I så fall skulle hon ju inte kunna vara säker på att hon - om hon blivit vald - hade blivit USA:s första kvinnliga president! (Lika lite som vi i Sverige, givet Göran Hägglunds könsbegrepp från 2013, kan vara säkra på att Antje Jackelén var vår första kvinnliga ärkebiskop och Magdalena Andersson vår första kvinnliga statsminister).

Bisexualitet

Den här intressanta och välskrivna insändaren i HT kan tills vidare få tala för sig själv. Jag förväntar mej ju att läsaren på motsvarande sätt tänker själv. Att han eller hon skulle våga skriva en offentlig och civiliserad replik och torgföra sina invändningar - det kan man däremot knappast förvänta sej i denna fråga.

Christer Lindarw

Christer Lindarw är helt klart ett fenomen. Banbrytande på många sätt - och alla tiders drag queen, liksom. Gillar främst straighta killar och när kärleken varit besvarad verkar det ha handlat just om killar som liksom fallit för honom som - kvinna. 

Eller hur ska man tolka den här mycket intressanta och öppenhjärtiga intervjun?

Viktor Malm om könens separation

Nog är det en paradox - att samtidigt som vi avskaffar de objektiva könsbegreppen blir de politiska könskillnaderna större än någonsin. Viktor Malm reflekterar och oroas.

Anna-Karin Wyndhamn undrar vad som hände i april (april, april)

Ja, nog är frågorna i GP relevanta. Åkesson lovade direkt att avskaffa könsbyteslagen. Har övriga partierna just bjudit Sverigedemokraterna på ännu ett köttben inför valet 2026? (Kristdemokraterna är också kritiska mot lagen, men samtidigt var det ju faktiskt KD under Göran Hägglund som implementerade de nya, subjektiva könsbegreppen med barnafödande män o s v).

"Gammalt" men intressant

Vem är gay? Brandon Ambrosino skrev om detta för åtta år sedan. Ett för mej nytt perspektiv, som delvis tycks likna Lars och Håkans i Expressen/Amelia.

Jfr Victor Svanbergs tankar.

Kyrkan i Pride-tider

Jag brukar här mest resonera utifrån ett allmänmänskligt perspektiv och inte utifrån kyrkans specifika roll i sammanhanget. Men eftersom Svenska kyrkan av de politiska partierna brukar utnyttjas till att "ge gudomlig sanktion" åt de politiska besluten, har jag idag skrivit följande till mina arbetskamrater i församlingen, som en förklaring till den kritiska position jag intar i fråga om kyrkligt Pride-deltagande. Hela brevet publiceras inte här, och vissa formuleringar är bearbetade för att göra det mer allmängiltigt än lokalt motiverat, men resonemang och de flesta formuleringar är intakta:

Just den här veckan, vecka 36, mitt mellan Hudik Pride och Söderhamns Pride, har nog dubbelheten ifråga om vad Pride-firande och Pride-deltagande egentligen innebär kommit till ovanligt starka uttryck. Jag frågade föreläsaren David Berjlund, själv homosexuell, om det vid Hudik Pride för omkring tio år sedan, och han höll faktiskt redan då med om att det var ganska oklart.  Enligt HT:s rapportering i år handlar det ganska nedtonade Pride Hudik uteslutande (vilket särskilt både Kristdemokraterna och Svenska kyrkan alltid brukar betona) om alla människors lika värde. Liksom även våra kommunpolitiker stryker under det när skolor och bibliotek uppmanas fira ”Prideveckor” och barnen att rita prideflaggor. Så långt är det – förhoppningsvis – okontroversiellt, och det verkar ju närmast, om det vore sant, helt omänskligt att som kristen och som kyrka inte med liv och lust hänge sig åt prideparader. Men även med Pride Hudiks Fb-post följde reklam för en rad andra flaggor från happypride.se, där det finns en specialdesignade flaggor för allt möjligt: transgender-, bisex-, demisexuella, intersexuella, pansexuella, BDSM-, asexuella, genderqueera, ickebinära, polyamorösa osv osv – you name it – och naturligtvis hävdar även jag som kristen att alla dessa medmänniskor är lika dyrt återlösta med Kristi blod som alla vi andra; där är ingen skillnad. Det är slutsatsen att kyrkan därmed måste likställa alla frivilliga, vuxna och någorlunda kärleksfulla sexuella relationer – och egentligen då borde kunna flagga med alla nämnda flaggor eftersom vi redan accepterat prideflaggan - som blir så tokig. Eller ska vi säga queer?

Däremot måste givetvis sådana som nu aktuella Davita Nassuna från Uganda, precis som en av våra egna församlingsbor som hade liknande flyktingskäl, fredas från utvisning till ett alltmer homofobt Uganda. Bl a Kenya har också nyligen infört alltmer drakoniska lagar för att, som de menar, freda sig från ”västvärldens dåliga inflytande”, och ryska kyrkan har inte precis börjat lyssna mer på våra varningar för homofobi sedan vi gav oss queerideologin i våld utan tvärtom, sedan vi gjorde själva äktenskapet könsneutralt, fått nya ovälkomna argument för att beskriva sin kyrka och sitt "heliga Ryssland" (med dess homofoba och djupt lögnaktiga ledning) som sanningens värn och pelare. Vi förlorar genom läran om mäns barnafödande den moraliska auktoritet som hjälpte oss montera ner polygamin i många missionsländer, då med hjälp av pastorala undantag som idag skulle kunna hjälpa oss att motverka verklig homo- och transfobi utan att fördenskull göra äktenskapet köns- (eller antals-)neutralt.

Nyligen (3/8) klargjorde också Miljöpartiet i Expressen – vilket många av oss nog länge förstått – att Pride-flaggan handlar om mycket mer än allas lika värde i största allmänhet: Alla som ”på allvar lyfter flaggan” sägs också enligt Miljöpartiet kräva radikala reformer, ja, närmast en kulturrevolution i fråga om kön. Som t ex de individualiserade, subjektiva könsbegrepp Rfsl så länge strävat efter och snart verkar ha uppnått - genom det riksdagsbeslutet i april som statsminister Ulf Kristersson drev igenom med partipiskan och som många fler (även i Moderaterna) än Agnes Wold, Annika Strandhäll och Margot Wallström kritiserade, som KD tog avstånd ifrån och som SD genast lovade riva upp. Och som public service-programmet ”Herr Talman” drev så hejdlöst med. (Hittills nästan okänt i public service som mest brukat häckla den konservativa sidan). 

Som utbildad svensklärare måste jag helt hålla med Kajsa Ekis Ekman i hennes språkanalys (i boken ”Om könets existens”) även om hennes historieskrivning – hon är ju dock historiematerialist – i detaljer kan diskuteras. ”Han” och ”hon” HAR med biologiska ”hane” och ”hona” att göra, och micklen med själva könsbegreppen riskerar att göra dem meningslösa. Det är en historisk ironi att just när vi firat vår första kvinnliga ärkebiskop respektive statsminister vet vårt land inte längre om de verkligen var först eller om tidigare kvinnor bara inte vågat komma ut (som jag sa till Åsa Nyström, vår första kvinnliga biskop i Lule)! Och som David Eberhard påpekat är det minst lika ironiskt att samtidigt förneka att det är någon reell skillnad mellan kvinnor och män (annat än kroppsligt) och hävda att skillnaden är så stor att ett till synes välskapt barn verkligen kan vara fött i fel kropp! Genom att på nu något sätt utgå från att allt SD kritiserar måste vara bra, riskerar vi bjuda partiet på ett nytt köttben och riskera kyrkans trovärdighet för generationer framåt. För svänger kyrkan igen om opinionen kantrar ”åt höger” ses vi ju inte som annat än vindflöjlar: vi som tror på under (?) borde väl våga tro att män kan föda barn även om ingen annan längre tror det? (Även om vi förvisso släppte det där med jungfrufödelsen när folk slutade tro på den).

Som utbildad historielärare vet jag ju att homosexuella relationer i antikens grekiska kulturelit var legio utan att man fördenskull föraktade eller var oförmögen till det sedvanliga äktenskapet (”baby-making sex”). Ikonen Richard Wolff var också (över-)tydlig med sin sexuella förmåga med både med män och kvinnor, liksom nu senast Shaman Durek och det sympatiska paret Lars och Håkan i Expressen/Amelia, båda trebarnspappor från som de säger sexuellt välfungerande (hetero-)äktenskap. Redan där måste jag förstås – fastän helt med i kampen mot verklig homofobi – reservera mej mot att, även som kyrka, göra själva äktenskapet till en i grunden könsneutral inrättning och ge carte blanche även till dem som på pricken passar in på Paulus´ häcklade beskrivning i Romarbrevet 1, de som trots att de inte alls är ”oskickliga till äktenskap” (Jesus ord i Matt. 19:11 enligt 1917 års översättning) ”byter bort” en sexuell relation med det motsatta könet med en dito relation med det egna. Men det är klart: det blir väl då för entydigt homosexuella ”tiodubbla chanser på krogen” för att nu travestera Woody Allen – jämfört med att endast ha sexuella relationer med andra entydigt homosexuella, som situationen ofta beskrevs tidigare. Intresset ljuger aldrig, och man behöver inte ha överdrivna föreställningar om ”förförelser” för att undra vart det leder om Rfsl får köra ”prova på allt”-festivaler för alla straighta cis-ungdomar, medan däremot alla vi tycks misstänkas och anklagas för ”omvändelseterapi” som rekommenderar tqi-ungdomar (enligt deras egen definition) en relation mellan (1) man och (1) kvinna (enligt klassisk hane- och hona-definition), åtminstone i första hand!

Jag hissar Svenska kyrkan för att den inte skulle behandlar mina barn som skit även om de visar sej vara homosexuella eller könsdysforiska (eller, hoppas jag verkligen, även om de vill gifta sej med varandra!). Men jag dissar Svenska kyrkan politiskt styrda ledning för att den inte längre vågar ge ens ambivalenta/identitetsosäkra eller öppet bisexuella ungdomar anvisningar om någon Guds plan A. För att göra bot för gammal unken homofobi kör vi ner i queerdiket och går mot en ganska förutsägbar backlash - som förhoppningsvis ändå inte blir fullt lika hård som när ”det glada 20-talet” övergick till det mindre glada 30-talet. Men om folk tror att de måste rösta på SD för att stoppa kulturrevolutionen blir alltför många till slut vad Miljöpartiet kallar ”högerextremister”. Och de som hamnat i mellanläget att bejaka könsneutrala äktenskap men inte könsneutrala könsbegrepp - jag känner minst en präst i den positionen - anses tydligen fortsatt vara transfobiska och trots allt vägra bejaka alla människors lika värde de med. Detta håller ju inte.

Vad händer om SD ställer upp i kyrkovalet 2025 i ännu fler församlingar än idag? Kanske med vallöftet att försöka hålla Rfsl:s och Göran Hägglunds könsbegrepp borta från kyrkans arbete med barn och ungdom? Ett plus ett är ju två även om djävulen säger det så man behöver inte alltid säga emot djävulen (sa P P Waldenström). Men det skulle smärta mig personligen svårt om ett parti som SD skulle skörda några lagrar på detta, om också "bara" på riksplanet. Alldeles bortsett från att det ju tyvärr finns högermetoder att bryta Rfsl:s just nu orimliga hegemoni som är avskyvärda (jfr återigen 30-talet). Och alldeles bortsett från att SD har lika lite att göra i ett trossamfunds beslutande församlingar som Socialdemokraterna och Centerpartiet.

”Dette skal siges, så vaere det da sagt.” (Sören Kierkegaard)

”Jag har visserligen talat, men inte därför räddat min själ.” (Andreas Holmberg)

PS. Jag bekänner mej alltså helhjärtat till både Guds regnbågsförbund med mänskligheten och läran om allas lika värde: lika värdefulla som skapade av Gud och lika dyrt återlösta med Guds eget blod. Här min dikt ”Regnbågen över Österlisa” från 2018:

Finnar, judar, samer, svennar, romer, 

med och utan extra kromosomer,

sossar, liberaler, moderater, 

kommunister, sverigedemokrater,

hetero- och homosexuella, 

övernitiska och allmänt snälla -

allas lika värde måste gälla! 

(Även NMR och kriminella).

DS.

En stark och oberoende kvinna?

Driver karln, f'låt låt tanten, med oss? Annars ägnar han sej ju på fullt allvar åt vad som väl kunde kallas "sexuell appropriering". Växla mellan pronomen och kalla sej själv en stark och oberoende kvinna. Åttaåriga fjollor. Dra på trissor, Jonas!

Faller Rfsl:s tolkningsföreträde?

Nu går Agnes Wold, årets tistelprisvinnare på Pride, till angrepp i Expressen mot Rfsl:s dumdryghet. Men både statsministern och ärkebiskopen, som alltför kritiklöst backar upp queerrevolutionen länge nog, har anledning att känna sej träffade.

Och David Eberhard skriver på ett liknande tema i tidskriften Fokus: 

Om man bara är tillräckligt övertygad i en fråga så är det förvånansvärt lätt att driva igenom en fullkomligt vettlös extremistisk agenda. Man kan till och med få ett helt etablissemang att köpa föreställningen att det inte finns några skillnader mellan könen, samtidigt som man får samma etablissemang att svälja den motstridiga agendan att om någon råkar födas in i ”fel kön” så måste man byta. Till slut får man igenom en lag som bestämmer att folk får definiera sig som de vill. 

  Det finns flera anledningar till att det går att manipulera människor på detta sätt. Det första är att få egentligen bryr sig om tokigheter. De flesta vill inte bråka med folk som anklagar alla meningsmotståndare för att vara moraliskt undermåliga, så alltså nickar man snällt, ler och håller med. Folk vill inte få en massa ovett kastat över sig och då är det bäst att inte säga någonting, även om man i sitt stilla sinne tänker att det där som sägs egentligen är helt galet.

Naturliga dilemman och konstruerade

När barnaföderskor och trebarnspappor tycker att de tillhör det motsatta könet (män resp kvinnor) eller också inget kön alls (icke-binära "hen") kan det finnas god anledning att inte bara bekräfta och bejaka alla (tvångs-)föreställningar. Men precis som i andra fall finns det ju även i könssammanhanget mer eller mindre uppenbara missbildningar, med mer eller mindre uppenbara behov av könskirurgi.

Den binära idrotten med sina genomgående herr- och damklasser behöver givetvis adressera den här problematiken alldeles oavsett s k "könsbyten" (eller könsbekräftande vård som det i Sverige kallas nuförtiden, t o m när det mest liknar en västerländsk form av könsstympning). Här ett försök till förslag från en läkare som brottats med frågan. Alla idrottslag från Kiruna Hockey till Njutångets IF som vill vara inkluderande och därför går med i diverse Pride-tåg kan ju både inför sej själva och inför alla barn och föräldrar behöva reflektera och klargöra vad det konkret innebär (utöver "allas lika värde" och så) i fråga om följsamhet mot queerideologi och pågående könsneutralisering.

Expressen dissar MP:s förslag

Expressen och public service är inte längre några pålitliga queerentusister. Nu dissar Expressen Miljöpartiets senaste grundlagsförslag.