Att vi nu har en lagstiftning som innebär att man (!) utan vidare spisning kan hävda att man är en man även om man föder barn, har inte gjort Louise/Loui Sand mindre motiverad att söka fullborda sin s k transition eller "makeover" från kvinna till man. Man (!) får väl dock konstatera att det var tur att hon/han/hen väntade tills handbollskarriären krönts med "Stora tjejers märke", fem SM-guld, 100 landskamper, ett EM-brons, en VM-fjärdeplats och några säsongers klubbspel i Frankrike. Som transman hade Louise/Loui haft betydligt svårare att göra sej gällande (det omvända gäller ju transkvinnor - de får odiskutabla konkurrensfördelar).
Det är bra att Loui är öppen med de - kalkylerade - komplikationer som blivit följden av beslutet att genomgå den s k "könsbekräftande" (för den som tror att Loui verkligen var något annat än det såg ut som) vård som Christopher Gillberg m fl mera betraktar som en form av västerländsk könsstympning. Men jag vill inte förneka eller beklaga att Loui än så länge verkar nöjd och belåten. Jag undrar bara hur vi kunde definiera om själva könsbegreppen och förvirra en generation barn bara för att somliga skulle känna sej nöjdare?
Utan tvekan är det ju i allmänhet en fördel att slippa gå igenom alla beskärningar och övriga ingrepp som Loui genomgått. Ingen tvingas heller till det - annat än av sina egna föreställningar och moderna ideologier. Det verkar ju sympatiskt att Loui idag kunnat erkännas som man utan att beskära sin kropp - men voila! det var så vi fick de nya könsbegreppen med barnafödande män o s v. Och vad det är för vits med att få kalla sej "man" om det inte längre betyder "hane av arten människa" kan en ju faktiskt undra. Skäggiga damer med pungkulor är ju nuförtiden också möjliga. Och då tänker jag inte på Loui utan damer födda i manskropp (som det sägs).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar