... nu har ärkequeeren Wejryd själv gått ut och anslutit sej till tesen att somliga är fäder till barnen de föder (han kunde inte svänga fort nog - han höll ju på att bli ensam med Sverigedemokraterna, bevars). De tankarna kallades gnosticism i fornkyrkan, men nu är det högsta inneteologi. Och dito psykologi.
onsdag 22 februari 2012
DN:s intellektuella kollaps
I framtidens yrvakna diskussion om hur queerideologin 2012 kunde vinna en så avgörande seger som att även könsbegreppen blev könsneutrala, kommer Dagens Nyheters ledarkommentar till KD:s märkliga omsvängning - där SD lämnades ensamma att försvara de vanliga könsbegreppen - att bli ett centralt dokument. "Sent ska moralisten vakna" heter texten, som kanske borde ha hetat "Sent ska idioterna på DN vakna."
Inte nog med att det nu på högsta politiska ort hävdas att även folk som föder barn kan vara män och pappor till barnen de föder. Det anses även höra till självklarheterna, det som alla utom inskränkta sexualmoralister måste förstå. Ja, inte nog med det - den som tvivlar anses vilja tvångssterilisera utsatta grupper precis som på 1930-talet. Tvångssteriliseringarna fortsatte faktiskt in på 1970-talet, se Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" (1999). Men enligt DN fortsätter det än idag, bara för att man inte får "bli man" och ändå ha äggstockar och livmoder. Och när DN uttrycker sej modest, heter det att den som inte vill könsneutralisera könsbegreppen står för en "strikt könskonservativ linje". Bara kvinnor kan föda barn och bara män kan bli pappor: milde tid, vilken strikt könskonservativ linje! DN=Dumt Nyspråk?
Jag och Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna (utan alla jämförelser i övrigt) vill enligt DN tvinga människor att sterilisera sej (könsstympning och tvångskastrering har också nämnts). Jag tror jag dånar. Men ett är säkert: den 40 år gamla könsbyteslagen måste ändras, så långt är jag på DN:s sida. Trebarnspappor som tror att de är kvinnor ska inte få skära av sej apparaten med samhällets hjälp. Folk som har fött barn men tror att de är män precis som pappan ska inte få hjälp med en västerländsk variant av kvinnlig omskärelse - det kallas ju könsstympning när det sker i Afrika och är könsstympning även i Sverige. De ska inte heller få registreras som fäder till barnen de föder. Att de "tvångsbenämns" mammor är inget som helst övergrepp. Ordet "mamma" är nämligen inget kränkande tillmäle. Man kan inte ha individuell definitionsrätt till sitt kön, lika lite som man har det beträffande sin ålder eller sin art.
Inte nog med att det nu på högsta politiska ort hävdas att även folk som föder barn kan vara män och pappor till barnen de föder. Det anses även höra till självklarheterna, det som alla utom inskränkta sexualmoralister måste förstå. Ja, inte nog med det - den som tvivlar anses vilja tvångssterilisera utsatta grupper precis som på 1930-talet. Tvångssteriliseringarna fortsatte faktiskt in på 1970-talet, se Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" (1999). Men enligt DN fortsätter det än idag, bara för att man inte får "bli man" och ändå ha äggstockar och livmoder. Och när DN uttrycker sej modest, heter det att den som inte vill könsneutralisera könsbegreppen står för en "strikt könskonservativ linje". Bara kvinnor kan föda barn och bara män kan bli pappor: milde tid, vilken strikt könskonservativ linje! DN=Dumt Nyspråk?
Jag och Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna (utan alla jämförelser i övrigt) vill enligt DN tvinga människor att sterilisera sej (könsstympning och tvångskastrering har också nämnts). Jag tror jag dånar. Men ett är säkert: den 40 år gamla könsbyteslagen måste ändras, så långt är jag på DN:s sida. Trebarnspappor som tror att de är kvinnor ska inte få skära av sej apparaten med samhällets hjälp. Folk som har fött barn men tror att de är män precis som pappan ska inte få hjälp med en västerländsk variant av kvinnlig omskärelse - det kallas ju könsstympning när det sker i Afrika och är könsstympning även i Sverige. De ska inte heller få registreras som fäder till barnen de föder. Att de "tvångsbenämns" mammor är inget som helst övergrepp. Ordet "mamma" är nämligen inget kränkande tillmäle. Man kan inte ha individuell definitionsrätt till sitt kön, lika lite som man har det beträffande sin ålder eller sin art.
lördag 18 februari 2012
Queerdemokraterna
I onsdags fick jag av FP-riksdagsmannen Hans Backman veta att KD var på väg att svänga i frågan om huruvida män kan föda barn eller inte. (Som skäl till att FP inte kört över KD med stöd av övriga allianspartier och oppositionen - tror man att vi slysslar med "tvångssterilisering" idag har man ju en plikt mot sina medmänniskor att med alla medel avskaffa den, om än det skulle leda till att regeringen spricker).
Jag trodde nog att Hasse önsketänkte. Göran Hägglund är så snäll, så snäll, och vill gärna göra alla glada. Genom att alls gå med på att utreda frågan om huruvida män kan föda barn kan han ha väckt falska förhoppningar hos ivriga folkpartister.
Igår träffade jag Hasse igen, i Söderhamn, men tog inte upp frågan. Jag hade då från trovärdigt håll hört att idén om mäns barnafödande inte kommer att tas upp under vårriksdagen, och hoppades då att queergalenskaperna skulle hinna "ebba ut" och "eftertankens kranka blekhet" infinna sej till dess. Att vi i FP inte på allvar tror att samhället just nu tvångssteriliserar folk, tycktes mej också stå klart - eftersom vi står ut med att vänta ett halvår ytterligare på en förändring.
Men Hasse önsketänkte inte. Idag ansluter sej Kristdemokraterna till idén att, av välvilja mot utsatta personer, könsneutralisera könsbegreppen, så att även "män" ska kunna föda barn, d.v.s. att även barnaföderskor ska kunna registrera sej som män och pappor till barnen de föder.
Queerare kan ingen vara.
onsdag 15 februari 2012
Är finnar och turkar könsförvirrade?
Jag har tidigare uppvisat min queera ådra genom att bejaka behovet av ett könsneutralt pronomen som "hen". Och eftersom det redan används, här t.ex., så finns det naturligtvis numera även i svenskan. Bara sätt igång och skriv! Jag hoppas också att svensklärarkollegerna inte är så förstockat konservativa att de sätter bock i kanten för denna kreativa novation, eller snarare detta låneord som redan finns i turkiskan (om jag uppfattade det rätt) och finskan ("hän").
Och inte är väl turkar och finnar påfallande omedvetna om kön eller genus för att de har detta ord? Elise Claesson överdriver i den delen farorna med könsneutrala pronomen i förskolan. Samtidigt håller jag delvis med henne i det fall "hen, hens och henom" helt skulle ersätta "hon, hennes och henne" och "han, hans och honom". Om vi i skola och förskola, hemma och ute i samhället helt skulle sluta prata om pojkar och flickor, mammor och pappor, han och hon. En sådan utveckling vill jag inte ha. Så queer är jag inte.
Vi skulle ju då om inte annat förlora redskapen för att diskutera verkliga och inbillade könsskillnader - och jag litar inte på att det helt jämställda samhället automatiskt uppkommer bara för att vi inte längre har ord för ojämställdheten.
måndag 13 februari 2012
Svenska kyrkan står på KD:s sida
Queeraktivisten Lukas Romson har genom ett blogginlägg från den 24 januari uppmärksammat mej på att Sveriges största ideella organisation, Svenska kyrkan, med dagens nyspråk är anhängare av tvångssteriliseringar (jfr Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" från 1999), ja, t.o.m. av tvångskastreringar enligt Kyrkostyrelsens remissvar från 2007!
På den tiden (2007) trodde Svenska kyrkan alltså fortfarande inte att män kunde föda barn (alltså att någon kan vara far till barnet den föder), men fem år är ju en evighet i de här sammanhangen och man kan väl förmoda att ärkebiskopen - kyrkans egen Juholt - förbereder en reträtt. Nu när Svenska kyrkan sedan 2009 officiellt hävdar att det inte finns någon speciell vits med att ha en mamma. Vilket ju passar som hand i handske med dogmen att även män kan föda barn.
För ÄB kan väl ändå inte tänka sej att den här gången kunna hålla emot när den riksdagsmajoritet som har majoritet även i kyrkomötet hävdar att män visst kan föda barn? (En del män i alla fall). I så fall borde väl han, biskopsmötet och kyrkostyrelsen för länge sen ha trätt upp på Kristdemokraternas sida i debatten? Har han tur hinner han - tack vare KD:s fördröjande aktiviteter i regeringen - avgå med pension innan frågan om queergnosticismens definitiva genomförande kommer upp i kyrkomötet...
Anmärkas bör dock att jag inte stämmer in i den mening i remissvaret som hävdar följande: Att bli förälder är inte ett stadium i livet som alla har rätt att uppnå, och som man kan diskrimineras ifrån. Genom att uttrycka sej så visar kyrkostyrelsen sej tragiskt omedveten om Svenska kyrkans (och det statsbärande socialdemokratiska partiets) medskuld i att de verkliga tvångssteriliseringarna kunde initieras och fortgå från 1930-talet till 1970-talet (jfr återigen Zarembas bok). Alla har förvisso inte "rätt" att bli föräldrar, men visst är det diskriminering om vissa tvångssteriliseras för att de uppfattas som asociala eller intellektuellt mindervärdiga? Tvångssterilisering som sådan måste vi alltså tydligt ta avstånd ifrån; däremot är det inte rimligt att kalla det tvångssterilisering när vi t.ex. "tvångsbenämner" barnaföderskor mammor/kvinnor.
söndag 5 februari 2012
Och hur kan man då "veta" att man tillhör ett annat kön än man har?
Om könsskillnaderna är så små i våra hjärnor (även om "genomsnittsskillnader" finns och kan beaktas som sådana) - hur i hela fridens dagar kan en person då "veta" att hen är "född i fel kropp"? Det som verkade vara en naturlig uppföljning på queerreformen "könsneutrala äktenskap" - som ju innebar en extrem likhetsfeminism där de mentala könsskillnaderna förutsattes vara helt oviktiga och där det därför inte ansågs finnas någon vits med att ha en pappa - visar sej i själva verket vara härlett ur en diametralt motsatt föreställning: idén att de mentala könsskillnaderna är så gigantiska att man med säkerhet kan veta att man "egentligen" är av ett annat kön än sin kropp!
Jag delar den alltmer uppflammande kritiken mot att skära av äggstockar, pungar m.m. Som av någon anledning mest riktas mot KD, trots att det nog mest är övriga partier som drivit fram möjligheten - gammaldags konservativa talar visserligen ibland om folk som "omanliga" eller "okvinnliga" men har sällan på allvar brukat hävda att folk de facto tillhör ett annat kön än organen utvisar.
Jag har bara fräckheten att påstå att- om det inte rör sej om uppenbara missbildningar/tveköntheter - det i förra fallet handlar om att skära äggstockarna av en kvinna och i senare fallet om att skära pungen av en man. Inte tvärtom. Och det är inte jag som vill tvinga någon att stympa sin kropp. Vad som ligger bakom de tvångsföreställningar som gjort att t.o.m. en trebarnspappa kan få för sej att hen är kvinna torde bli en intressant uppgift för framtida forskning. Själv misstänker jag konservativa könsrollsföreställningar och radikala queeridéer i en lika osmaklig som ohelig allians.
Jag delar den alltmer uppflammande kritiken mot att skära av äggstockar, pungar m.m. Som av någon anledning mest riktas mot KD, trots att det nog mest är övriga partier som drivit fram möjligheten - gammaldags konservativa talar visserligen ibland om folk som "omanliga" eller "okvinnliga" men har sällan på allvar brukat hävda att folk de facto tillhör ett annat kön än organen utvisar.
Jag har bara fräckheten att påstå att- om det inte rör sej om uppenbara missbildningar/tveköntheter - det i förra fallet handlar om att skära äggstockarna av en kvinna och i senare fallet om att skära pungen av en man. Inte tvärtom. Och det är inte jag som vill tvinga någon att stympa sin kropp. Vad som ligger bakom de tvångsföreställningar som gjort att t.o.m. en trebarnspappa kan få för sej att hen är kvinna torde bli en intressant uppgift för framtida forskning. Själv misstänker jag konservativa könsrollsföreställningar och radikala queeridéer i en lika osmaklig som ohelig allians.
tisdag 31 januari 2012
Dagens queercitat
På min fråga vad det är för vits med att byta kön utan att byta kön svarar en känd debattör och religionskritiker i kväll:
"Dags att läsa på, Andreas. Det handlar om juridiskt kön. Det 'gamla vanliga' som man fötts med, behåller man för att kunna bli förälder."
Men vi okunniga och opålästa undrar nu som alltid: Vad är ett juridiskt kön till skillnad från ett biologiskt - och var sitter det nånstans? Är det en mänsklig rättighet att kunna vara man biologiskt och kvinna juridiskt och vice versa? Och exakt vad skulle vitsen vara med det?
Nog förstår jag varför det kallas queert.
Men det är typiskt: är man inte tillräckligt skolad i queerretoriken uppmanas man ständigt att läsa på. För att bli insatt och "upplyst" i den sköna nya världens genusteorier och övertalningsdefinitioner. Makten över språket är makten över tanken.
"Dags att läsa på, Andreas. Det handlar om juridiskt kön. Det 'gamla vanliga' som man fötts med, behåller man för att kunna bli förälder."
Men vi okunniga och opålästa undrar nu som alltid: Vad är ett juridiskt kön till skillnad från ett biologiskt - och var sitter det nånstans? Är det en mänsklig rättighet att kunna vara man biologiskt och kvinna juridiskt och vice versa? Och exakt vad skulle vitsen vara med det?
Nog förstår jag varför det kallas queert.
Men det är typiskt: är man inte tillräckligt skolad i queerretoriken uppmanas man ständigt att läsa på. För att bli insatt och "upplyst" i den sköna nya världens genusteorier och övertalningsdefinitioner. Makten över språket är makten över tanken.
fredag 27 januari 2012
Bengt Held uppmärksammade min motion i höstas
Jag ser det som en ära att den framstående queerretorikern Bengt Held uppmärksammade min motion till Folkpartiets landsmöte i höstas (och t.o.m. publicerade en bild på mej - ojojoj så mycket snö det var på tomten den vintern!!!).
Jag tror att han har alldeles rätt i att det är mycket ovanligt att partistyrelsen (förutom att antyda hur rädd och fördomsfull jag måste vara!) tar avstånd t.o.m. från en del formuleringar i själva motionen! Därigenom skriver partistyrelsen in sej själv i folkpartihistoriens kuriosakabinett - det kan bli roligt att citera på 2030-talet, kanske redan 2020-talet.
Jag är faktiskt tacksam att Bengt Held återger så mycket av min enligt mej själv fullständigt vattentäta argumentation - alltid kan det få någon queer person att tänka lite vettigare. Som gentjänst länkar jag alltså nu till Bengt Helds ofta mycket underhållande - och inte sällan tänkvärda - blogg.
Men inte tror jag att det är ovanligt att FP-politiker tänker som jag. Inte alls. Jag fick flera omklappningar i Karlstad ("det är många som tycker som du"). Vi har bara fått ett kejsarens-nya-kläder-fenomen: Folkpartister törs inte säga att de inte tror att någon som föder sitt barn är barnets far. Kanske ibland av missriktad omsorg om utsatta människor ("snällism"), men troligen oftare av omsorg om sina karriärer (som sagt: kejsarens nya kläder).
Jag tror att han har alldeles rätt i att det är mycket ovanligt att partistyrelsen (förutom att antyda hur rädd och fördomsfull jag måste vara!) tar avstånd t.o.m. från en del formuleringar i själva motionen! Därigenom skriver partistyrelsen in sej själv i folkpartihistoriens kuriosakabinett - det kan bli roligt att citera på 2030-talet, kanske redan 2020-talet.
Jag är faktiskt tacksam att Bengt Held återger så mycket av min enligt mej själv fullständigt vattentäta argumentation - alltid kan det få någon queer person att tänka lite vettigare. Som gentjänst länkar jag alltså nu till Bengt Helds ofta mycket underhållande - och inte sällan tänkvärda - blogg.
Men inte tror jag att det är ovanligt att FP-politiker tänker som jag. Inte alls. Jag fick flera omklappningar i Karlstad ("det är många som tycker som du"). Vi har bara fått ett kejsarens-nya-kläder-fenomen: Folkpartister törs inte säga att de inte tror att någon som föder sitt barn är barnets far. Kanske ibland av missriktad omsorg om utsatta människor ("snällism"), men troligen oftare av omsorg om sina karriärer (som sagt: kejsarens nya kläder).
Men visst bör hbt-festivaler få hållas i Malaysia
Jag tror inte att det kvalificerar mej som hedersqueer, men jag anser faktiskt att den fjärde hbt-festivalen i rad borde ha fått hållas i Malaysia, och att det är orimligt att homosexualitet där är kriminellt och kan användas som anklagelse mot den duktige politikern Anwar Ibrahim. Liksom jag anser att det är lika skandalöst att Pride-festivalen i Belgrad fick ställas in 2011 som om en 1 maj-demonstration eller Jesusmanifestation fått ställas in i Belgrad eller Stockholm p.g.a. högerextremisters groteska hotelser och ständiga framställande av hbt-personer(!) som hot mot samhällsfriden.
Det är viktigt att detta sägs tydligt av alla partier, även av Socialdemokrater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater, om de ska ha någon som helst trovärdighet när de framställer sej som demokratiska partier. Även rena dumheter måste få framföras offentligt, vare sej det gäller politik, tro och/eller samlevnad. Och både 1 maj-tåg, Jesusmanifestationer och Pridefestivaler (utan alla jämförelser i övrigt) brukar faktiskt innehålla en del vettiga synpunkter.
Det är viktigt att detta sägs tydligt av alla partier, även av Socialdemokrater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater, om de ska ha någon som helst trovärdighet när de framställer sej som demokratiska partier. Även rena dumheter måste få framföras offentligt, vare sej det gäller politik, tro och/eller samlevnad. Och både 1 maj-tåg, Jesusmanifestationer och Pridefestivaler (utan alla jämförelser i övrigt) brukar faktiskt innehålla en del vettiga synpunkter.
Frågan som ingen tidigare statsminister fått
I onsdags satt jag som klistrad vid radions P1 16.00-17.45. Jag hade nämligen (12.00) ringt in en fråga:
1) Kan någon som föder sitt barn vara barnets FAR?
2) Tvångssteriliserar vi folk för att vi nekar dem att registreras som PAPPOR till barnen de FÖDER?
Jag hade tänkt börja så här: "Hej Fredrik! Nu ska du få en fråga som ingen statsminister före dej har fått eller haft problem att svara nej på!"
Jag blev inte uppringd av P1 och fick inte möjlighet att fråga Fredrik (bara några tiotal personer av kanske 1000 fick ju den möjligheten). Men nog tycker jag att åtminstone NÅGON journalist - inte bara på Dagen eller Världen idag - borde fråga politiker och stiftschefer om detta. Frågorna är ju hyperaktuella och svaren torde kunna bli lika slingrande som roliga.
Men nej: "Är du för eller mot tvångssteriliseringarna av transsexuella?" Så lyder pk-frågan. Så ska en slipsten dras, om man vill få de toksvar som nu tycks gälla
1) Kan någon som föder sitt barn vara barnets FAR?
2) Tvångssteriliserar vi folk för att vi nekar dem att registreras som PAPPOR till barnen de FÖDER?
Jag hade tänkt börja så här: "Hej Fredrik! Nu ska du få en fråga som ingen statsminister före dej har fått eller haft problem att svara nej på!"
Jag blev inte uppringd av P1 och fick inte möjlighet att fråga Fredrik (bara några tiotal personer av kanske 1000 fick ju den möjligheten). Men nog tycker jag att åtminstone NÅGON journalist - inte bara på Dagen eller Världen idag - borde fråga politiker och stiftschefer om detta. Frågorna är ju hyperaktuella och svaren torde kunna bli lika slingrande som roliga.
Men nej: "Är du för eller mot tvångssteriliseringarna av transsexuella?" Så lyder pk-frågan. Så ska en slipsten dras, om man vill få de toksvar som nu tycks gälla
Tvångssteriliseringar eller tvångsföreställningar?
Så var min rubrik på insändaren i Dagen igår. Och den insända texten - före div. redaktionella kortningar - såg ut enligt nedan. Jens Medom påstår i en kommentar att jag är ute på något slags korståg "igen". Sällan - det är de som började gasta om "tvångssteriliseringar" som kastade handsken och som behöver få sina stora trutar något sordinerade. Jag anklagar inte mina motståndare för några hemskheter ens i närheten av det ovannämnda exemplet, långt därifrån. Jag bara påstår att de antingen är rent ut sagt korkade (HUR kan man tro att en välbyggd människa är "född i fel kropp" eller att en karl kan föda barn?) eller avsiktligt försöker dölja sina kulturrevolutionära avsikter (med bl.a. könsneutraliserade och/eller avskaffade könsbegrepp) och förvirra en fåkunnig allmänhet. Till min glädje har även en rätt liberalradikal präst som Christer Hugo (f.d. lutheran) sett igenom tokretoriken, se inlägget Pride och gravida män.
Här kommer min ursprungliga insändartext till Dagen (jämför gärna med den som faktiskt publicerades!):
Kan inte någon förklara för oss fåkunniga varför det självklara påpekandet att den som föder sitt barn är dess mamma, alltså inte dess pappa, plötsligt har börjat betraktas som stöd till tvångssterilisering?
Enligt Aftonbladets ledarsida (19/1) vill Kristdemokraterna hindra somliga från att föda barn. Fast de ju bara, på goda grunder minst sagt, vill neka dem att registreras som pappor till barnen de föder.
T.o.m. vanliga TT-telegram och artiklar i kristen(!) dagspress hävdar nu att KD vill tvångssterilisera folk - genom att t.ex. tvinga kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. En trebarnspappa som fått för sej att han är kvinna (och därför genomgått diverse steriliserande ommöbleringar) framställer det i kvällspressen som om hans eget parti tvingar män, f´låt kvinnor, att sluta avla barn.
Det innebär ju att medias anklagelser mot Göran Hägglund i sak är bra mycket mer tillspetsade, för att inte säga groteska, än de mot Håkan Juholt.
Men hur demagogisk och rent korkad kan queerretoriken tillåtas bli utan protester? Vad säger kristdemokrater runt om i landet?
Varför försvarar ni er inte mot de halvgalna anklagelser som håller på att stämpla ut hela partiet och riskera alliansens framtid? Har ni själva börjat tro att en del tuffa men identitetsstörda tjejer verkligen är pappor till barnen de föder? Eller att trebarnspappor i själva verket kan vara sina barns mammor?
En del uttalanden av Göran Hägglund alltsedan sommaren 2010 tyder på att han kan tänka sej att vissa män föder barn. I motsats till KD:s riksting och Mats Odell, som i Ekots lördagsintervju den 19 november frankt konstaterade: "Jag tror helt enkelt inte att dom kan det."
Varför både Sveriges journalister och dess utbildnings- och jämställdhetsministrar i stort sett valt att svälja queerfnoskigheterna får de svara på själva. Förmodligen handlar det om s.k. snällism i kombination med opportunism, ungefär som när alla för 40 år sedan skulle vara lite marxistiska.
Men den som vill vara alla till lags får till slut bära åsnan. I den mån man inte själv då blivit en sådan.
Andreas Holmberg
pappa (tror jag)
Bollnäs
Här kommer min ursprungliga insändartext till Dagen (jämför gärna med den som faktiskt publicerades!):
Kan inte någon förklara för oss fåkunniga varför det självklara påpekandet att den som föder sitt barn är dess mamma, alltså inte dess pappa, plötsligt har börjat betraktas som stöd till tvångssterilisering?
Enligt Aftonbladets ledarsida (19/1) vill Kristdemokraterna hindra somliga från att föda barn. Fast de ju bara, på goda grunder minst sagt, vill neka dem att registreras som pappor till barnen de föder.
T.o.m. vanliga TT-telegram och artiklar i kristen(!) dagspress hävdar nu att KD vill tvångssterilisera folk - genom att t.ex. tvinga kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. En trebarnspappa som fått för sej att han är kvinna (och därför genomgått diverse steriliserande ommöbleringar) framställer det i kvällspressen som om hans eget parti tvingar män, f´låt kvinnor, att sluta avla barn.
Det innebär ju att medias anklagelser mot Göran Hägglund i sak är bra mycket mer tillspetsade, för att inte säga groteska, än de mot Håkan Juholt.
Men hur demagogisk och rent korkad kan queerretoriken tillåtas bli utan protester? Vad säger kristdemokrater runt om i landet?
Varför försvarar ni er inte mot de halvgalna anklagelser som håller på att stämpla ut hela partiet och riskera alliansens framtid? Har ni själva börjat tro att en del tuffa men identitetsstörda tjejer verkligen är pappor till barnen de föder? Eller att trebarnspappor i själva verket kan vara sina barns mammor?
En del uttalanden av Göran Hägglund alltsedan sommaren 2010 tyder på att han kan tänka sej att vissa män föder barn. I motsats till KD:s riksting och Mats Odell, som i Ekots lördagsintervju den 19 november frankt konstaterade: "Jag tror helt enkelt inte att dom kan det."
Varför både Sveriges journalister och dess utbildnings- och jämställdhetsministrar i stort sett valt att svälja queerfnoskigheterna får de svara på själva. Förmodligen handlar det om s.k. snällism i kombination med opportunism, ungefär som när alla för 40 år sedan skulle vara lite marxistiska.
Men den som vill vara alla till lags får till slut bära åsnan. I den mån man inte själv då blivit en sådan.
Andreas Holmberg
pappa (tror jag)
Bollnäs
onsdag 25 januari 2012
Ibland är jag visst queer själv!
Alla är vi radikala - jämfört med någon annan ;o). Det visar sej till somligas bestörtning att jag inte alls har något emot pronomina hen, hens och henom som könsneutral ersättning för han resp. hon I DE FALL man inte vet eller vill betona könstillhörigheten. Finskan har ju "hän", så vi får väl se "hen" som ett finskt låneord.
Att somliga feminister raljerar kring vad ordet "hen" betyder på engelska är ju en sak vi får stå ut med...
Förresten finns "hen" ju redan, så det är väl inte så mycket att diskutera. Det används t.o.m. i barnböcker, och nu använder jag det också! Jag tycker att ordet fyller en lucka i språket, och så länge vi inte utrotar "han" resp. "hon" berikas ju svenskan istället för att utarmas.
Hipp hipp hurra!
Att somliga feminister raljerar kring vad ordet "hen" betyder på engelska är ju en sak vi får stå ut med...
Förresten finns "hen" ju redan, så det är väl inte så mycket att diskutera. Det används t.o.m. i barnböcker, och nu använder jag det också! Jag tycker att ordet fyller en lucka i språket, och så länge vi inte utrotar "han" resp. "hon" berikas ju svenskan istället för att utarmas.
Hipp hipp hurra!
...men inte tänker LUF
Mina insändare i tidningen NU har tydligen varit förgäves. LUF-ordföranden Adam Cwejman skämmer ut allt seriöst jämställdhets- och hbt-arbete genom att fortsätta ansluta sej till dumretoriken kring "tvångssteriliseringar", se http://debatt.svt.se/2012/01/18/dags-att-kora-over-kd-i-steriliseringsfragan/
Den här queerfeminismen är lika dum som tokmarxismen på 70-talet (när marxismen ju närmast ansågs vara vetenskapligt bevisad).
Jag har alltså själv mött en sympatisk person med dito pojkvän som både kan och vill föda parets planerade barn, men som hävdade att jag ville tvångssterilisera henne bara för att jag ansåg att hon per definition skulle bli sitt barns mor, inte dess far (vilket ju pojkvännen skulle bli).
Grundfrågan till Adam Cwejman och hela riksdagen är:
"Kan en som föder sitt barn i någon rimlig mening vara barnets pappa?"
och den hyperaktuella följdfrågan:
"Menar du att KD i någon rimlig mening vill tvångssterilisera folk som föder barn bara för att de, naturligt nog, inte vill låta dem registreras som just pappor till barnen de föder?"
Det är en journalistisk och intellektuell härdsmälta av gigantiskt format att dessa frågor nu inte ställs på allvar till våra politiker av en enda meriterad journalist.
Den här queerfeminismen är lika dum som tokmarxismen på 70-talet (när marxismen ju närmast ansågs vara vetenskapligt bevisad).
Jag har alltså själv mött en sympatisk person med dito pojkvän som både kan och vill föda parets planerade barn, men som hävdade att jag ville tvångssterilisera henne bara för att jag ansåg att hon per definition skulle bli sitt barns mor, inte dess far (vilket ju pojkvännen skulle bli).
Grundfrågan till Adam Cwejman och hela riksdagen är:
"Kan en som föder sitt barn i någon rimlig mening vara barnets pappa?"
och den hyperaktuella följdfrågan:
"Menar du att KD i någon rimlig mening vill tvångssterilisera folk som föder barn bara för att de, naturligt nog, inte vill låta dem registreras som just pappor till barnen de föder?"
Det är en journalistisk och intellektuell härdsmälta av gigantiskt format att dessa frågor nu inte ställs på allvar till våra politiker av en enda meriterad journalist.
lördag 21 januari 2012
Nu tänker psykiatern...
Det finns kanske hopp om tillnyktring även inom psykiatrin. Läs psykiatrispecialisten och överläkaren David Eberhards reflektioner på Newsmill. När Aftonbladet häromdagen påstod att KD vill hindra somliga från att föda barn, var det ju så dumt att sidorna skrynklade sej. Det KD vill hindra är att de som föder barn registreras (felaktigt) som pappor till barnen de föder. De är givetvis mammor, hur tuffa och manhaftiga de än må vara. Även tuffa mammor är riktiga mammor. Även mjuka killar är riktiga killar.
Sedan när blev det förresten liberalt att betona de mentala könsskillnaderna som avgörande framom de genitala? Och hur ska vi bedriva jämställdhetspolitik om vi gör könsbegreppen meningslösa? En del tror att vi då inte kommer att behöva någon jämställdhetspolitik. Glöm er dröm, säger jag bara. Så enkelt upphäver vi inte orättvisorna - och anonymiserade ansökningshandlingar, uppsatsrättningar m.m. kan vi prova ändå.
Sedan när blev det förresten liberalt att betona de mentala könsskillnaderna som avgörande framom de genitala? Och hur ska vi bedriva jämställdhetspolitik om vi gör könsbegreppen meningslösa? En del tror att vi då inte kommer att behöva någon jämställdhetspolitik. Glöm er dröm, säger jag bara. Så enkelt upphäver vi inte orättvisorna - och anonymiserade ansökningshandlingar, uppsatsrättningar m.m. kan vi prova ändå.
Och, som sagt, vi diskuterar inte uppenbart missbildade människor. Vi diskuterar huruvida en som föder barn de facto kan ha oklar könstillhörighet (då snackar vi inte om störningar och märkliga upplevelser i hjärnan) - och kanske i själva verket vara barnets pappa! Men ingen hjärnforskning i världen - liksom inte heller några subjektiva upplevelser - kan tvinga samhället och staten att ändra eller individualisera själva definitionen på vem som är ett barns mor och vem som är dess far!
För övrigt: Biologiskt kön vet jag vad det är. Finns det något annat? Vad fasiken är "juridiskt kön" (det där som Piratpartiet vill avskaffa!) till skillnad från biologiskt? En ren självgjord konstruktion i existensialistisk anda ("man föds inte till kvinna - man blir det")?
För övrigt: Biologiskt kön vet jag vad det är. Finns det något annat? Vad fasiken är "juridiskt kön" (det där som Piratpartiet vill avskaffa!) till skillnad från biologiskt? En ren självgjord konstruktion i existensialistisk anda ("man föds inte till kvinna - man blir det")?
fredag 25 november 2011
Du sköna nya värld...
Hur har egentligen den kaliforniske killen Thomas Lobel fått lära sej att en "riktig" karl ska vara rent mentalt? Det är ju klart som korvspad att upplevelsen att vara född i eller t.o.m. "fångad i" fel kropp inte bara är en fråga om hormoner, utan lika mycket en fråga om begreppsbildning. Om jag t.ex. i småbarnsåren fått lära mej att musikintresse, dåligt bollsinne och förtjusning i att hoppa hage är tecken på att man är en tjej, hade jag så klart trott att jag var en tjej. Får man lära sej att en kille kan vara riktig kille fast man är mjuk och söt, långhårig och tjejvänlig, får man naturligtvis inte lika lätt för sej att man "egentligen" är tjej. Både radikalqueera och könsrollskonservativa har ett ansvar att begrunda...
Och nog liknar en del ingrepp nuförtiden en sorts västerländsk könsstympning. Att tusentals småflickor i Indore könsstympats, tvångssteriliserats och fått snopp är ju t.o.m. lättare att försvara än detta, eftersom "möjligheten" faktiskt kan ha räddat livet på dem i flickaborternas förlovade land. Men hur försvarar vi oss i väst?
Du sköna nya värld...
torsdag 24 november 2011
Tankar i omklädningsrummet
När det bara börjar bli för (tragikomiskt) tokigt!
Strof 1, 2 och 5 återanvända, strof 3 och 4 är nya:
En folkpartifarbror från Kinna
fick Rättvisa Gudrun att spinna.
Han födde ett barn,
den jämställda karln,
så folket tog honom för kvinna.
En queerliberal ifrån Glen
som tröttnat på "kvinnor" och "män"
brast ut: vår regering
kan slippa kvotering
om alla blir "den" eller "hen".
En ammande vän från Lill-Rösten
på "herrarnas" gick hela hösten.
Förbud fanns det inga,
för sånt ansågs tvinga
personen att skära bort brösten.
En skäggprydd från Bollebergstoppen
på "damernas" visade kroppen.
Protester kom inga,
man vill ju ej tvinga
en mänska att skära av snoppen.
En trögtänkt partipamp från Lummen
på queerkurs till sist fick ur tummen
och började storma
de heteronorma
och könsstereotypa omklädningsrummen.
Andreas Holmberg
pappa och svensklärare, Bollnäs
- som av sina partikamrater och de flesta journalister anses vilja tvinga vissa människor att skära av sej äggstockarna, bara för att jag bestämt hävdar att den som föder sitt barn är barnets mamma och inget annat.
Strof 1, 2 och 5 återanvända, strof 3 och 4 är nya:
En folkpartifarbror från Kinna
fick Rättvisa Gudrun att spinna.
Han födde ett barn,
den jämställda karln,
så folket tog honom för kvinna.
En queerliberal ifrån Glen
som tröttnat på "kvinnor" och "män"
brast ut: vår regering
kan slippa kvotering
om alla blir "den" eller "hen".
En ammande vän från Lill-Rösten
på "herrarnas" gick hela hösten.
Förbud fanns det inga,
för sånt ansågs tvinga
personen att skära bort brösten.
En skäggprydd från Bollebergstoppen
på "damernas" visade kroppen.
Protester kom inga,
man vill ju ej tvinga
en mänska att skära av snoppen.
En trögtänkt partipamp från Lummen
på queerkurs till sist fick ur tummen
och började storma
de heteronorma
och könsstereotypa omklädningsrummen.
Andreas Holmberg
pappa och svensklärare, Bollnäs
- som av sina partikamrater och de flesta journalister anses vilja tvinga vissa människor att skära av sej äggstockarna, bara för att jag bestämt hävdar att den som föder sitt barn är barnets mamma och inget annat.
Det nya lackmustestet
Birgitta Ohlsson har helt riktigt påpekat att möjligheten att fritt genomföra en Pride-festival är ett lackmustest på utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i ett land. Att Pride i Belgrad inte kunde genomföras den 2 november är en skam för Serbien, och det är en skam för hela Europa att högerextremisternas seger inte väckt lika stor uppmärksamhet som om de "lyckats" stoppa en 1 maj-demonstration eller en kyrklig procession.
Men nu tycks ju Folkpartiet även ha ett annat lackmustest på demokratiskt sinnelag och godkänd människosyn, nämligen att vi måste tro och kodifiera att även en del män kan föda barn. Den som motsätter sej detta anses vilja tvångssterilisera folk och därmed förneka alla människors lika värde.
Nå, tron på det manliga barnafödandet är verkligen ett lackmustest. Men på ett annat sätt än partiledningen tycks tro. Det är nämligen just nu ett lackmustest som avslöjar vilka som inte bör få förtroendet att ansvara för utbildnings- och jämställdhetsfrågor i vårt land!
De sociologiska/mentala könsbegrepp vi nu försöker införa istället för de biologiska/genitala, liksom den nya övertalningsdefinitionen av "tvångssterilisering", är nämligen så märkvärdigt korkade och kontraproduktiva att den som inte redan nu, innan landets journalister och föräldrar vaknat upp, klarar av att inse fadäsen bör få respass ur partiledningen och styrelsen för Liberala lärare,
Det är däremot ingen särskild merit i sej att dissa läran om mäns barnafödande: det kan man göra av ren traditionalism eller slentrian eller t.o.m. på grund av hat mot s.k. transpersoner eller liberaler i största allmänhet. Men å andra sidan är man inte nazist eller sverigedemokrat för att man tycker som de i den här frågan, lika lite som man är det för att man dissar syskonäktenskap eller - i förekommande fall - omskärelse av pojkar.
Men nu tycks ju Folkpartiet även ha ett annat lackmustest på demokratiskt sinnelag och godkänd människosyn, nämligen att vi måste tro och kodifiera att även en del män kan föda barn. Den som motsätter sej detta anses vilja tvångssterilisera folk och därmed förneka alla människors lika värde.
Nå, tron på det manliga barnafödandet är verkligen ett lackmustest. Men på ett annat sätt än partiledningen tycks tro. Det är nämligen just nu ett lackmustest som avslöjar vilka som inte bör få förtroendet att ansvara för utbildnings- och jämställdhetsfrågor i vårt land!
De sociologiska/mentala könsbegrepp vi nu försöker införa istället för de biologiska/genitala, liksom den nya övertalningsdefinitionen av "tvångssterilisering", är nämligen så märkvärdigt korkade och kontraproduktiva att den som inte redan nu, innan landets journalister och föräldrar vaknat upp, klarar av att inse fadäsen bör få respass ur partiledningen och styrelsen för Liberala lärare,
Det är däremot ingen särskild merit i sej att dissa läran om mäns barnafödande: det kan man göra av ren traditionalism eller slentrian eller t.o.m. på grund av hat mot s.k. transpersoner eller liberaler i största allmänhet. Men å andra sidan är man inte nazist eller sverigedemokrat för att man tycker som de i den här frågan, lika lite som man är det för att man dissar syskonäktenskap eller - i förekommande fall - omskärelse av pojkar.
Opponent i parti och kyrka
Jag gillar i grunden både Folkpartiet liberalerna och Svenska kyrkan, och jag har verkligen inte tänkt gå ur någondera organisationen. Däremot har jag de senaste åren hamnat i stark opposition till ledningen, både regionalt och nationellt, i några högaktuella frågor.
Både Folkpartiet och Svenska kyrkan har t.ex. de senaste decennierna stått upp för utsatta minoriteter på ett föredömligt sätt. Men båda har också påverkats starkt av en absurd queerideologi, som alltmer misskrediterar det goda som uppnåtts på jämställdhets- och hbt-området.
Båda har också haft svårt att hantera oppositionen mot queerideologin. Genansen har varit bedövande, precis som f.ö. i Barn- och utbildningsnämnden. Det är med nöd och näppe saken fått tas upp på personal- eller partimöten (medlemsmöten saknas helt i Svenska kyrkan) - eller ens vid en biskopsvisitation! Man har däremot anslagit komiskt gott om tid att - i all vänlighet och ibland med en god kaka till - diskutera mitt sätt och mitt omdöme, medan det vanligen varit stört omöjligt att få vettiga besked av folk hur de i sak ställer sej till queerideologin.
Jag har lokaliserat minst tre absurditeter i detta sammanhang: 1) Själva sakförhållandet att våra politiker och präster nu tycks tro på eller acceptera att a) det inte finns någon särskild vits med att ha en pappa och att b) även män kan föda barn! 2) Att denna tro alltmer räknas till själva värdegrunden, så att opposition anses strida mot allas lika värde och innebära krav på tvångssteriliseringar! 3) Att dessa absurditeter (1+2) inte anses lämpliga att ifrågasätta journalistiskt eller teologiskt - eller diskuteras i de forum som trots allt stått mej till buds.
Till det absurda hör att Svenska kyrkan och Folkpartiet skulle haft lättare att hantera - eller svårare att kritisera - om jag tagit strid för mäns rätt att föda barn, och skrivit långa upprop mot s.k. "tvångssteriliseringar" av s.k. män som kan föda barn. Då hade jag sannolikt inte riskerat någon plats på vare sej valsedlar eller orgelpallar. Då hade jag nämligen ansetts strida för utsatta grupper och allas lika värde. Eller åtminstone för något som ansågs lite trendigt.
Både Folkpartiet och Svenska kyrkan har t.ex. de senaste decennierna stått upp för utsatta minoriteter på ett föredömligt sätt. Men båda har också påverkats starkt av en absurd queerideologi, som alltmer misskrediterar det goda som uppnåtts på jämställdhets- och hbt-området.
Båda har också haft svårt att hantera oppositionen mot queerideologin. Genansen har varit bedövande, precis som f.ö. i Barn- och utbildningsnämnden. Det är med nöd och näppe saken fått tas upp på personal- eller partimöten (medlemsmöten saknas helt i Svenska kyrkan) - eller ens vid en biskopsvisitation! Man har däremot anslagit komiskt gott om tid att - i all vänlighet och ibland med en god kaka till - diskutera mitt sätt och mitt omdöme, medan det vanligen varit stört omöjligt att få vettiga besked av folk hur de i sak ställer sej till queerideologin.
Jag har lokaliserat minst tre absurditeter i detta sammanhang: 1) Själva sakförhållandet att våra politiker och präster nu tycks tro på eller acceptera att a) det inte finns någon särskild vits med att ha en pappa och att b) även män kan föda barn! 2) Att denna tro alltmer räknas till själva värdegrunden, så att opposition anses strida mot allas lika värde och innebära krav på tvångssteriliseringar! 3) Att dessa absurditeter (1+2) inte anses lämpliga att ifrågasätta journalistiskt eller teologiskt - eller diskuteras i de forum som trots allt stått mej till buds.
Till det absurda hör att Svenska kyrkan och Folkpartiet skulle haft lättare att hantera - eller svårare att kritisera - om jag tagit strid för mäns rätt att föda barn, och skrivit långa upprop mot s.k. "tvångssteriliseringar" av s.k. män som kan föda barn. Då hade jag sannolikt inte riskerat någon plats på vare sej valsedlar eller orgelpallar. Då hade jag nämligen ansetts strida för utsatta grupper och allas lika värde. Eller åtminstone för något som ansågs lite trendigt.
Nu har det slagit riktigt slint
Den 15 oktober i år mötte jag på Folkpartiets landsmöte i Karlstad en trevlig tjej som enligt egen utsago både ville och kunde få barn med sin pojkvän. Men hon hävdade att hon när hon födde deras barn skulle bli pappa precis som sin pojkvän, och att jag ville tvångssterilisera henne för att jag inte höll med om det!
Först - på 1900-talet - fick vi en bra och vettig partnerskapslag som gav juridiskt skydd åt en utsatt och förbisedd grupp. Jag hörde också till dem som i vissa fall ville låta även människor ur den gruppen prövas som adoptivföräldrar. Men några år senare, på 2000-talet, fick ingen hävda - inte ens kyrkan - att det alls finns någon särskild vits för ett barn med att ha en pappa, eftersom det kunde kränka ensamstående mammor eller lesbiska! (När Thorbjörn Fälldin m.fl. ifrågasatte det kloka med planerad och avsiktlig faderlöshet, stämplades han som dement för att inte säga fascistoid).
Sedan fick vi inte ens ha ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna - ens i kyrkan! - eftersom det antogs kränka alla homosexuella och strida mot allas lika värde. Vilket jag vet är fel - jag har träffat flera homosexuella som ställt sej lika frågande som jag till detta fördummande resonemang.
Och nu får vi då (följdriktigt nog?) inte ens ha ett särskilt begrepp för män och pappor, eftersom det anses kränka - ja, t.o.m. tvångssterilisera! - somliga barnaföderskor!
Något har slagit slint, inte så mycket hos s.k. transsexuella (och nej, det är INTE bögarnas fel!) som hos den akademiska och politiska elit som driver dessa dumheter. Liksom hos Svenska kyrkans politiskt styrda ledning och snälla konfirmandledare som likt skolpsykologerna bara tycks bekräfta och bekräfta alla sorts föreställningar utan att - ännu - våga hålla emot. Var finns de lärare, präster, politiker och journalister som vågar göra det och därmed rädda åtminstone en smula av trovärdigheten i vårt jämställdhetsarbete?
Eller är alla NO, SO- och svensklärare verkligen beredda att fr.o.m. 2012 lära våra ungdomar att även en del killar kan föda barn - och att det strider mot skolans värdegrund att inte hålla med om det? Vad säger förskollärarna? Och skolledarna?
Först - på 1900-talet - fick vi en bra och vettig partnerskapslag som gav juridiskt skydd åt en utsatt och förbisedd grupp. Jag hörde också till dem som i vissa fall ville låta även människor ur den gruppen prövas som adoptivföräldrar. Men några år senare, på 2000-talet, fick ingen hävda - inte ens kyrkan - att det alls finns någon särskild vits för ett barn med att ha en pappa, eftersom det kunde kränka ensamstående mammor eller lesbiska! (När Thorbjörn Fälldin m.fl. ifrågasatte det kloka med planerad och avsiktlig faderlöshet, stämplades han som dement för att inte säga fascistoid).
Sedan fick vi inte ens ha ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna - ens i kyrkan! - eftersom det antogs kränka alla homosexuella och strida mot allas lika värde. Vilket jag vet är fel - jag har träffat flera homosexuella som ställt sej lika frågande som jag till detta fördummande resonemang.
Och nu får vi då (följdriktigt nog?) inte ens ha ett särskilt begrepp för män och pappor, eftersom det anses kränka - ja, t.o.m. tvångssterilisera! - somliga barnaföderskor!
Något har slagit slint, inte så mycket hos s.k. transsexuella (och nej, det är INTE bögarnas fel!) som hos den akademiska och politiska elit som driver dessa dumheter. Liksom hos Svenska kyrkans politiskt styrda ledning och snälla konfirmandledare som likt skolpsykologerna bara tycks bekräfta och bekräfta alla sorts föreställningar utan att - ännu - våga hålla emot. Var finns de lärare, präster, politiker och journalister som vågar göra det och därmed rädda åtminstone en smula av trovärdigheten i vårt jämställdhetsarbete?
Eller är alla NO, SO- och svensklärare verkligen beredda att fr.o.m. 2012 lära våra ungdomar att även en del killar kan föda barn - och att det strider mot skolans värdegrund att inte hålla med om det? Vad säger förskollärarna? Och skolledarna?
Nya könsbegrepp ingen nyhet? (Insändare införd i Ljusnan 24/11 2011)
Jag begriper mej inte på nyhetsvärderingen i media. Som jag förstått det anser nu många politiker, lärare och präster att även män kan föda barn. Vissa präster som tror att riktiga mirakel sker för jämnan kan jag möjligen förstå godtrogenheten hos, men i övriga fall är det ju uppenbart att man medvetet mixtrar med könsbegreppen. Är inte det en nyhet värd att presentera och kritiskt granska?
Visserligen försökte kirurgerna Magnus Hirschfeld och Kurt Warnekros på 1930-talet operera in en livmoder i den danske konstnären Einar Wegener, som efter att ha poserat som kvinna för sin hustru Greta fick för sej att även han var kvinna och ville föda barn. Operationen lyckades och patienten dog, men sedan har ingen vad jag vet gjort om försöket. Någon barnafödande man - vilken "contradiction in terms"! - känner jag inte till.
Nuförtiden utgörs ju de påstått barnafödande männen av kvinnor som trots viljan och förmågan att föda barn påstår att de är män. Det enda vettiga jag får ur psykologer jag talat med är att det är ett faktum att vissa människor tror att de är födda i fel kropp (säkert sant) och att man alltid måste bekräfta människors upplevelser (mycket tveksamt).
En hjärnforskare jag talat med nämnde att könshormonproduktionen kan ändras så att en man känner sej mer "kvinnlig" med stigande ålder (jfr bonden i Skåne som efter sin mammas död började tro att han själv var kvinna). Det förklarar vissa upplevelser, men berättigar knappast ingrepp som ibland liknar rena könsstympningar. Dessutom sa han att vissa kvinnors hjärnor väldigt lika mäns, men så har jag heller aldrig trott att de viktigaste könsskillnaderna sitter mellan öronen.
Det är ju uppenbart att upplevelsen av att "tillhöra fel kön" inte bara handlar om hormoner utan också om hur vi definierar kön och könsroller. Kaj Heino från Rfsl i Göteborg berättade för mej att en del s.k. transsexuella själva diskuterar huruvida s.k. könsbyten alls skulle behövas i ett mer jämställt samhälle. Det må ju då vara tillåtet för fler att fundera över i vilken mån de alls behövs, och om inte radikala omgörningar av kropp eller språk är en återvändsgränd när det gäller att uppnå ett mer jämställt samhälle. Är de inte snarast en kapitulation för ojämställdheten och föreställningar om hur "riktiga" män och kvinnor ska vara rent mentalt?
Självmordsfrekvensen bland s.k. transsexuella är ett faktum, men beror inte det i hög grad på de taskiga attityderna mot "feminina" killar och "manhaftiga" tjejer? (I arabvärlden lär många tro att homosexuella är "födda i fel kropp"...).
Läs f.ö. gärna "Sagan om rättvisa Gudrun" av Tage Danielsson och "Dekadensens kön" av den borgerliga feministikonen och queerkritikern Ebba Witt-Brattström.
Andreas Holmberg
förälder
Bollnäs
Visserligen försökte kirurgerna Magnus Hirschfeld och Kurt Warnekros på 1930-talet operera in en livmoder i den danske konstnären Einar Wegener, som efter att ha poserat som kvinna för sin hustru Greta fick för sej att även han var kvinna och ville föda barn. Operationen lyckades och patienten dog, men sedan har ingen vad jag vet gjort om försöket. Någon barnafödande man - vilken "contradiction in terms"! - känner jag inte till.
Nuförtiden utgörs ju de påstått barnafödande männen av kvinnor som trots viljan och förmågan att föda barn påstår att de är män. Det enda vettiga jag får ur psykologer jag talat med är att det är ett faktum att vissa människor tror att de är födda i fel kropp (säkert sant) och att man alltid måste bekräfta människors upplevelser (mycket tveksamt).
En hjärnforskare jag talat med nämnde att könshormonproduktionen kan ändras så att en man känner sej mer "kvinnlig" med stigande ålder (jfr bonden i Skåne som efter sin mammas död började tro att han själv var kvinna). Det förklarar vissa upplevelser, men berättigar knappast ingrepp som ibland liknar rena könsstympningar. Dessutom sa han att vissa kvinnors hjärnor väldigt lika mäns, men så har jag heller aldrig trott att de viktigaste könsskillnaderna sitter mellan öronen.
Det är ju uppenbart att upplevelsen av att "tillhöra fel kön" inte bara handlar om hormoner utan också om hur vi definierar kön och könsroller. Kaj Heino från Rfsl i Göteborg berättade för mej att en del s.k. transsexuella själva diskuterar huruvida s.k. könsbyten alls skulle behövas i ett mer jämställt samhälle. Det må ju då vara tillåtet för fler att fundera över i vilken mån de alls behövs, och om inte radikala omgörningar av kropp eller språk är en återvändsgränd när det gäller att uppnå ett mer jämställt samhälle. Är de inte snarast en kapitulation för ojämställdheten och föreställningar om hur "riktiga" män och kvinnor ska vara rent mentalt?
Självmordsfrekvensen bland s.k. transsexuella är ett faktum, men beror inte det i hög grad på de taskiga attityderna mot "feminina" killar och "manhaftiga" tjejer? (I arabvärlden lär många tro att homosexuella är "födda i fel kropp"...).
Läs f.ö. gärna "Sagan om rättvisa Gudrun" av Tage Danielsson och "Dekadensens kön" av den borgerliga feministikonen och queerkritikern Ebba Witt-Brattström.
Andreas Holmberg
förälder
Bollnäs
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)