Bisexualitet

Den här intressanta och välskrivna insändaren i HT kan tills vidare få tala för sig själv. Jag förväntar mej ju att läsaren på motsvarande sätt tänker själv. Att han eller hon skulle våga skriva en offentlig och civiliserad replik och torgföra sina invändningar - det kan man däremot knappast förvänta sej i denna fråga.

Christer Lindarw

Christer Lindarw är helt klart ett fenomen. Banbrytande på många sätt - och alla tiders drag queen, liksom. Gillar främst straighta killar och när kärleken varit besvarad verkar det ha handlat just om killar som liksom fallit för honom som - kvinna. 

Eller hur ska man tolka den här mycket intressanta och öppenhjärtiga intervjun?

Viktor Malm om könens separation

Nog är det en paradox - att samtidigt som vi avskaffar de objektiva könsbegreppen blir de politiska könskillnaderna större än någonsin. Viktor Malm reflekterar och oroas.

Anna-Karin Wyndhamn undrar vad som hände i april (april, april)

Ja, nog är frågorna i GP relevanta. Åkesson lovade direkt att avskaffa könsbyteslagen. Har övriga partierna just bjudit Sverigedemokraterna på ännu ett köttben inför valet 2026? (Kristdemokraterna är också kritiska mot lagen, men samtidigt var det ju faktiskt KD under Göran Hägglund som implementerade de nya, subjektiva könsbegreppen med barnafödande män o s v).

"Gammalt" men intressant

Vem är gay? Brandon Ambrosino skrev om detta för åtta år sedan. Ett för mej nytt perspektiv, som delvis tycks likna Lars och Håkans i Expressen/Amelia.

Jfr Victor Svanbergs tankar.

Kyrkan i Pride-tider

Jag brukar här mest resonera utifrån ett allmänmänskligt perspektiv och inte utifrån kyrkans specifika roll i sammanhanget. Men eftersom Svenska kyrkan av de politiska partierna brukar utnyttjas till att "ge gudomlig sanktion" åt de politiska besluten, har jag idag skrivit följande till mina arbetskamrater i församlingen, som en förklaring till den kritiska position jag intar i fråga om kyrkligt Pride-deltagande. Hela brevet publiceras inte här, och vissa formuleringar är bearbetade för att göra det mer allmängiltigt än lokalt motiverat, men resonemang och de flesta formuleringar är intakta:

Just den här veckan, vecka 36, mitt mellan Hudik Pride och Söderhamns Pride, har nog dubbelheten ifråga om vad Pride-firande och Pride-deltagande egentligen innebär kommit till ovanligt starka uttryck. Jag frågade föreläsaren David Berjlund, själv homosexuell, om det vid Hudik Pride för omkring tio år sedan, och han höll faktiskt redan då med om att det var ganska oklart.  Enligt HT:s rapportering i år handlar det ganska nedtonade Pride Hudik uteslutande (vilket särskilt både Kristdemokraterna och Svenska kyrkan alltid brukar betona) om alla människors lika värde. Liksom även våra kommunpolitiker stryker under det när skolor och bibliotek uppmanas fira ”Prideveckor” och barnen att rita prideflaggor. Så långt är det – förhoppningsvis – okontroversiellt, och det verkar ju närmast, om det vore sant, helt omänskligt att som kristen och som kyrka inte med liv och lust hänge sig åt prideparader. Men även med Pride Hudiks Fb-post följde reklam för en rad andra flaggor från happypride.se, där det finns en specialdesignade flaggor för allt möjligt: transgender-, bisex-, demisexuella, intersexuella, pansexuella, BDSM-, asexuella, genderqueera, ickebinära, polyamorösa osv osv – you name it – och naturligtvis hävdar även jag som kristen att alla dessa medmänniskor är lika dyrt återlösta med Kristi blod som alla vi andra; där är ingen skillnad. Det är slutsatsen att kyrkan därmed måste likställa alla frivilliga, vuxna och någorlunda kärleksfulla sexuella relationer – och egentligen då borde kunna flagga med alla nämnda flaggor eftersom vi redan accepterat prideflaggan - som blir så tokig. Eller ska vi säga queer?

Däremot måste givetvis sådana som nu aktuella Davita Nassuna från Uganda, precis som en av våra egna församlingsbor som hade liknande flyktingskäl, fredas från utvisning till ett alltmer homofobt Uganda. Bl a Kenya har också nyligen infört alltmer drakoniska lagar för att, som de menar, freda sig från ”västvärldens dåliga inflytande”, och ryska kyrkan har inte precis börjat lyssna mer på våra varningar för homofobi sedan vi gav oss queerideologin i våld utan tvärtom, sedan vi gjorde själva äktenskapet könsneutralt, fått nya ovälkomna argument för att beskriva sin kyrka och sitt "heliga Ryssland" (med dess homofoba och djupt lögnaktiga ledning) som sanningens värn och pelare. Vi förlorar genom läran om mäns barnafödande den moraliska auktoritet som hjälpte oss montera ner polygamin i många missionsländer, då med hjälp av pastorala undantag som idag skulle kunna hjälpa oss att motverka verklig homo- och transfobi utan att fördenskull göra äktenskapet köns- (eller antals-)neutralt.

Nyligen (3/8) klargjorde också Miljöpartiet i Expressen – vilket många av oss nog länge förstått – att Pride-flaggan handlar om mycket mer än allas lika värde i största allmänhet: Alla som ”på allvar lyfter flaggan” sägs också enligt Miljöpartiet kräva radikala reformer, ja, närmast en kulturrevolution i fråga om kön. Som t ex de individualiserade, subjektiva könsbegrepp Rfsl så länge strävat efter och snart verkar ha uppnått - genom det riksdagsbeslutet i april som statsminister Ulf Kristersson drev igenom med partipiskan och som många fler (även i Moderaterna) än Agnes Wold, Annika Strandhäll och Margot Wallström kritiserade, som KD tog avstånd ifrån och som SD genast lovade riva upp. Och som public service-programmet ”Herr Talman” drev så hejdlöst med. (Hittills nästan okänt i public service som mest brukat häckla den konservativa sidan). 

Som utbildad svensklärare måste jag helt hålla med Kajsa Ekis Ekman i hennes språkanalys (i boken ”Om könets existens”) även om hennes historieskrivning – hon är ju dock historiematerialist – i detaljer kan diskuteras. ”Han” och ”hon” HAR med biologiska ”hane” och ”hona” att göra, och micklen med själva könsbegreppen riskerar att göra dem meningslösa. Det är en historisk ironi att just när vi firat vår första kvinnliga ärkebiskop respektive statsminister vet vårt land inte längre om de verkligen var först eller om tidigare kvinnor bara inte vågat komma ut (som jag sa till Åsa Nyström, vår första kvinnliga biskop i Lule)! Och som David Eberhard påpekat är det minst lika ironiskt att samtidigt förneka att det är någon reell skillnad mellan kvinnor och män (annat än kroppsligt) och hävda att skillnaden är så stor att ett till synes välskapt barn verkligen kan vara fött i fel kropp! Genom att på nu något sätt utgå från att allt SD kritiserar måste vara bra, riskerar vi bjuda partiet på ett nytt köttben och riskera kyrkans trovärdighet för generationer framåt. För svänger kyrkan igen om opinionen kantrar ”åt höger” ses vi ju inte som annat än vindflöjlar: vi som tror på under (?) borde väl våga tro att män kan föda barn även om ingen annan längre tror det? (Även om vi förvisso släppte det där med jungfrufödelsen när folk slutade tro på den).

Som utbildad historielärare vet jag ju att homosexuella relationer i antikens grekiska kulturelit var legio utan att man fördenskull föraktade eller var oförmögen till det sedvanliga äktenskapet (”baby-making sex”). Ikonen Richard Wolff var också (över-)tydlig med sin sexuella förmåga med både med män och kvinnor, liksom nu senast Shaman Durek och det sympatiska paret Lars och Håkan i Expressen/Amelia, båda trebarnspappor från som de säger sexuellt välfungerande (hetero-)äktenskap. Redan där måste jag förstås – fastän helt med i kampen mot verklig homofobi – reservera mej mot att, även som kyrka, göra själva äktenskapet till en i grunden könsneutral inrättning och ge carte blanche även till dem som på pricken passar in på Paulus´ häcklade beskrivning i Romarbrevet 1, de som trots att de inte alls är ”oskickliga till äktenskap” (Jesus ord i Matt. 19:11 enligt 1917 års översättning) ”byter bort” en sexuell relation med det motsatta könet med en dito relation med det egna. Men det är klart: det blir väl då för entydigt homosexuella ”tiodubbla chanser på krogen” för att nu travestera Woody Allen – jämfört med att endast ha sexuella relationer med andra entydigt homosexuella, som situationen ofta beskrevs tidigare. Intresset ljuger aldrig, och man behöver inte ha överdrivna föreställningar om ”förförelser” för att undra vart det leder om Rfsl får köra ”prova på allt”-festivaler för alla straighta cis-ungdomar, medan däremot alla vi tycks misstänkas och anklagas för ”omvändelseterapi” som rekommenderar tqi-ungdomar (enligt deras egen definition) en relation mellan (1) man och (1) kvinna (enligt klassisk hane- och hona-definition), åtminstone i första hand!

Jag hissar Svenska kyrkan för att den inte skulle behandlar mina barn som skit även om de visar sej vara homosexuella eller könsdysforiska (eller, hoppas jag verkligen, även om de vill gifta sej med varandra!). Men jag dissar Svenska kyrkan politiskt styrda ledning för att den inte längre vågar ge ens ambivalenta/identitetsosäkra eller öppet bisexuella ungdomar anvisningar om någon Guds plan A. För att göra bot för gammal unken homofobi kör vi ner i queerdiket och går mot en ganska förutsägbar backlash - som förhoppningsvis ändå inte blir fullt lika hård som när ”det glada 20-talet” övergick till det mindre glada 30-talet. Men om folk tror att de måste rösta på SD för att stoppa kulturrevolutionen blir alltför många till slut vad Miljöpartiet kallar ”högerextremister”. Och de som hamnat i mellanläget att bejaka könsneutrala äktenskap men inte könsneutrala könsbegrepp - jag känner minst en präst i den positionen - anses tydligen fortsatt vara transfobiska och trots allt vägra bejaka alla människors lika värde de med. Detta håller ju inte.

Vad händer om SD ställer upp i kyrkovalet 2025 i ännu fler församlingar än idag? Kanske med vallöftet att försöka hålla Rfsl:s och Göran Hägglunds könsbegrepp borta från kyrkans arbete med barn och ungdom? Ett plus ett är ju två även om djävulen säger det så man behöver inte alltid säga emot djävulen (sa P P Waldenström). Men det skulle smärta mig personligen svårt om ett parti som SD skulle skörda några lagrar på detta, om också "bara" på riksplanet. Alldeles bortsett från att det ju tyvärr finns högermetoder att bryta Rfsl:s just nu orimliga hegemoni som är avskyvärda (jfr återigen 30-talet). Och alldeles bortsett från att SD har lika lite att göra i ett trossamfunds beslutande församlingar som Socialdemokraterna och Centerpartiet.

”Dette skal siges, så vaere det da sagt.” (Sören Kierkegaard)

”Jag har visserligen talat, men inte därför räddat min själ.” (Andreas Holmberg)

PS. Jag bekänner mej alltså helhjärtat till både Guds regnbågsförbund med mänskligheten och läran om allas lika värde: lika värdefulla som skapade av Gud och lika dyrt återlösta med Guds eget blod. Här min dikt ”Regnbågen över Österlisa” från 2018:

Finnar, judar, samer, svennar, romer, 

med och utan extra kromosomer,

sossar, liberaler, moderater, 

kommunister, sverigedemokrater,

hetero- och homosexuella, 

övernitiska och allmänt snälla -

allas lika värde måste gälla! 

(Även NMR och kriminella).

DS.

En stark och oberoende kvinna?

Driver karln, f'låt låt tanten, med oss? Annars ägnar han sej ju på fullt allvar åt vad som väl kunde kallas "sexuell appropriering". Växla mellan pronomen och kalla sej själv en stark och oberoende kvinna. Åttaåriga fjollor. Dra på trissor, Jonas!

Faller Rfsl:s tolkningsföreträde?

Nu går Agnes Wold, årets tistelprisvinnare på Pride, till angrepp i Expressen mot Rfsl:s dumdryghet. Men både statsministern och ärkebiskopen, som alltför kritiklöst backar upp queerrevolutionen länge nog, har anledning att känna sej träffade.

Och David Eberhard skriver på ett liknande tema i tidskriften Fokus: 

Om man bara är tillräckligt övertygad i en fråga så är det förvånansvärt lätt att driva igenom en fullkomligt vettlös extremistisk agenda. Man kan till och med få ett helt etablissemang att köpa föreställningen att det inte finns några skillnader mellan könen, samtidigt som man får samma etablissemang att svälja den motstridiga agendan att om någon råkar födas in i ”fel kön” så måste man byta. Till slut får man igenom en lag som bestämmer att folk får definiera sig som de vill. 

  Det finns flera anledningar till att det går att manipulera människor på detta sätt. Det första är att få egentligen bryr sig om tokigheter. De flesta vill inte bråka med folk som anklagar alla meningsmotståndare för att vara moraliskt undermåliga, så alltså nickar man snällt, ler och håller med. Folk vill inte få en massa ovett kastat över sig och då är det bäst att inte säga någonting, även om man i sitt stilla sinne tänker att det där som sägs egentligen är helt galet.

Naturliga dilemman och konstruerade

När barnaföderskor och trebarnspappor tycker att de tillhör det motsatta könet (män resp kvinnor) eller också inget kön alls (icke-binära "hen") kan det finnas god anledning att inte bara bekräfta och bejaka alla (tvångs-)föreställningar. Men precis som i andra fall finns det ju även i könssammanhanget mer eller mindre uppenbara missbildningar, med mer eller mindre uppenbara behov av könskirurgi.

Den binära idrotten med sina genomgående herr- och damklasser behöver givetvis adressera den här problematiken alldeles oavsett s k "könsbyten" (eller könsbekräftande vård som det i Sverige kallas nuförtiden, t o m när det mest liknar en västerländsk form av könsstympning). Här ett försök till förslag från en läkare som brottats med frågan. Alla idrottslag från Kiruna Hockey till Njutångets IF som vill vara inkluderande och därför går med i diverse Pride-tåg kan ju både inför sej själva och inför alla barn och föräldrar behöva reflektera och klargöra vad det konkret innebär (utöver "allas lika värde" och så) i fråga om följsamhet mot queerideologi och pågående könsneutralisering.

Expressen dissar MP:s förslag

Expressen och public service är inte längre några pålitliga queerentusister. Nu dissar Expressen Miljöpartiets senaste grundlagsförslag.

Miljöpartiet kan hen lita på

Om alla andra sviker, även KD, kommer dock Miljöpartiet alltid att stå fast vid Göran Hägglunds könsbegrepp från 2013, med barnafödande män osv. Ja, MP vill t o m skriva in dem i grundlagen!

Det är väl egentligen bra att MP är tydliga med att regnbågsflaggan - om den "lyfts på allvar" - står för mer än kärlek och allas lika värde, som ju även arbetarrörelsens röda fanor och kristendomens kors ofta har reducerats till. Och det är kanske mer än en olycklig tillfällighet att inte bara Jimmie Åkesson - som inte brukar vara välkommen - utan även Ebba Busch uteblev från årets Pride-parad i Stockholm (med hänvisning till jet lag efter en USA-resa, visserligen). Både SD och KD tog ju faktiskt - likt bl a Agnes Wold och Annika Strandhäll! - avstånd från Kristerssons senaste könslag. Trots att KD och Göran Hägglund 2013 implementerade de nya könsbegrepp (med barnafödande män o dyl) som MP nu vill skriva in i grundlagen och, liksom L, C, V och S, även verkar vilja göra till vänsterliberal profilfråga gentemot fascism och extremhöger (dit kanske även KD räknas nu?). 

Kan det stämma att Kamala Harris ger Donald Trump samma köttben i det amerikanska presidentvalet? Många kommer i så fall att rösta på henne ändå, kanske tillräckligt många. Men det har nu i 10 års tid tyckts mej ytterst riskabelt att åt högern (inkl Åkesson, Trump och Putin) lämna över den enkla och för fler än ultrahögern (tänk bara på J K Rowling och Kajsa Ekis Ekman!) självklara tesen att bara kvinnor föder barn. Vad händer om folk upplever att vänsterns Fake News är väl så grova som de från höger?

De nya subjektiva könsbegreppen vill MP nu alltså få inskrivna i grundlagen så att det ska bli svårare att avskaffa dem. Ja, inte blir det här roligt hur vi än gör: Antingen traskar vi på i ullstrumporna med Kristersson och Rfsl och ökar könsförvirringen ännu mer bland våra barn och ungdomar, ja, rent av tömmer våra könsbegrepp på innehåll i något slags självförgörande nit, när vi i enlighet med Rfsl:s vision låter alla definiera sitt kön (eller frånvaro av kön, jfr fd Snickar-Björn) helt på egen hand. Eller också lägger vi in backen så att vi till somligas förskräckelse - och andras lättnad - slutar vidimera alla möjliga märkliga (alltså queera) föreställningar folk kan ha om sej själva och sina tydligen, även utan uppenbara missbildningar, i egna ögon sorgligt felaktiga eller missvisande kroppar. Jfr 

https://queerretorik.blogspot.com/2011/11/tankar-i-omkladningsrummet.html?m=0

Han, hon, hen eller het

Tvåbarnspappan Snickar-Björn, numera Lee, lär inte vara nöjd med att på Wikipedia omtalas som "hon". Nej, "hen" ska det vara, som journalisten lydigt skriver i senaste Expressen-intervjun, eftersom personen i fråga är "icke-binär. D v s varken man eller kvinna.

Häpp!

Men det är visst ändå inte så noga med vad man säger i just Björns/Lees fall. Det är mer noga för andra transsexuella, som kan bli väldigt kränkta om en säger fel, påminner Björn. F'låt Lee.

Som tydligen gått från att vara heterosexuell karl till homosexuell kvinna, nej, f'låt kvinna var hon, f'låt hen, ju inte heller nuförtiden, som fått hjälp av sina barn och sin exfru med att hitta en ny f... 'låt partner.

Låter jag raljant är det bara för att alltihop känns lite queert, (Konstigt, alltså).

Och så Signe Krantz än en gång

Nu skriver Signe i Expressen som förbundsordförande för Transammsans.

Utvisningen till Uganda än en gång

Utan att kunna dela alla föreställningar och krav som exponeras på Pride (som drog igång i Stockholm igår) måste jag ju säga att den som utvisar homosexuella till Uganda (eller till Burundi vars president tycker att man borde stenas dem offentligt) tar på sej ett ohyggligt stort ansvar. Begrunda även Sofie Tornhills artikel i Aftonbladet.

Kan vissa män bli gravida?

Det är ju snällt av Signe Krantz att numera acceptera begrepp som "kvinnokliniker" och "mödravårdscentraler". Men om vissa män kan bli gravida, som hon fortfarande påstår, behöver vi väl nya, mer inkluderande begrepp för att även de barnafödande männen ska känna sej välkomna?

Att män som Putin, Trump och Bolsonaro förnekar att män kan bli gravida, betyder inte att vissa män verkligen kan det. "Om så djävulen påstod att ett och ett blir två, så inte skulle jag säga emot." (P P Waldenström)

Stockholm Pride ett omskolningsläger?

Nu var det visserligen att ta i att som Maurits Rannevid likna Stockholm Pride (som börjar idag) vid ett maoistiskt omskolningsläger. Men att Rfsl (liksom Svenska kyrkan och andra aktörer på plats) idag i stor utsträckning kämpar för inte bara oförytterliga mänskliga rättigheter utan även för minst sagt  märkliga queerreformer, som t ex nya subjektiva könsbegrepp, kan tydligen också öppet homosexuella uppleva och invända mot.

Utvisa inte Davita till Uganda!

Vad är det för vits med pridemingel i Sagerska palatset om vi skickar sådana som Davita Massuna tillbaka till Uganda? Även om hon inte skulle dödas är det illa nog. Ett land som kan ge en 20 års fängelse för "främjande av homosexualitet" skulle ju inte kännas säkert ens för en moderat heteronormativ snubbe som jag ("främjar" jag inte homosexualitet även genom en Fb-post som denna?). Hur är det inte då för alla homosexuella? 

(Jfr Burundi, som visserligen sedan 2009 avskaffat dödsstraffet, men där presidenten ändå i slutet av 2023 offentligt hävdade att alla homosexuella borde stenas! Så har Burundi också, likt flera andra afrikanska länder, de senaste åren sökt sej närmare t ex Ryssland och Iran än EU och USA).

Lyssna till Frank Mugisha om Ugandas nya lagar från ifjol, de som var på gång redan 2009 (samma år som vi gjorde äktenskapet till en könsneutral inrättning), men sköts upp efter massiva internationella protester, där vi i Bollnäs försökte dra vårt lilla strå till stacken. Nu gick det tydligen som det gick i alla fall. 

Överstens hemlighet

En ska verkligen ha ett hjärta av sten för att inte beröras av överstens hemliga kärlekshistoria, och av anledningen till att han höll den och sin läggning hemlig i så många år.  

Bara för att man, som jag, menar att det finns något särskilt välsignat och väldesignat med förbundet mellan man och kvinna - och att detta förbund förtjänar en särställning eller åtminstone ett eget namn - behöver man inte ha ett hjärta av sten. 

Skrivet på ett av Liberalernas debattforum

Vi är nu bara en hårsmån från Rfsl:s vision att var och en helt på egen hand - också i officiella handlingar - ska få definiera sitt kön. (Se nedan). HAR vi då egentligen kvar några begripliga könsbegrepp öht? Vad säger skolan och lärarna? (Vi säga ju vara ett skolparti). Och föräldrarna? (Och idrotten?)

Jag håller helt med om att det är en liberal vision att Pridedemonstrationer ska kunna hållas fritt (lika väl som Jesus -manifestationer och 1 maj-demonstrationer) och att det är ett gott tecken när dessa kan genomföras i t ex Stockholm, Tel Aviv och Taipei.

Problemet är när vi som partier blir något slags okritiska transportkompanier, vare sej det gäller röda fanor, Prideflaggor eller för den delen Svenska kyrkan-flaggor och uppfattas helt lierade med endera intresset. 

Ur Rfsl:s principprogram:

"Rfsl anser att individens egen könsidentitet måste respekteras av andra, oavsett om individen väljer att definiera sig som kvinna, man, både och, varken eller, något annat eller inte alls. Könsidentiteten behöver inte stämma med iakttagbara fakta beträffande bakgrund och beteende."

Vi har aldrig varit så nära den visionen som nu. Är detta också en liberal vision? Jämför med hur vi reagerat om det varit en religiös sekt och en religiös friskolekoncern som drivit något liknande - "vi har blivit en sekt" sa mångåriga folkpartistiska trotjänaren Rakel Lundgren i Bollnäs när vi drev på för de nya könsbegreppen 2013, de med barnafödande män, det som liberala feministikonen Ebba Witt-Brattström betecknade som "jättefarligt" i samtal med mej på Bollnäs stadsbibliotek 2011. 

Jättefarligt inte minst för att vi ger extremhögern "gefundenes Fressen", precis som liberalpartisten Erik Ullenhag med sin ovilja att erkänna att det (som 2015) skulle kunna komma för många asylsökande för att det dåvarande systemet skulle kunna hantera det. "Vi såg det inte komma"? Jfr med hur de som varnar för de långsiktiga konsekvenserna av upplösta könsbegrepp idag avfärdas som alarmister, om de inte rent av stämplas som anhängare av tvångssteriliseringar! Av vårt liberala, förment rationella parti!

Jan Emanuel försvarar heteronormen - men inte därmed homofobin

Folklistans Jan Emanuel går nu ut i Expressen och försvarar en moderat heteronorm - som han inte ser som farlig eller förtryckande. Nog borde han hårdare ha fördömt homo- och transfobi. Men rätt har han i att även moderat heteronormativa (som jag) nuförtiden och även i skolorna ofta beskrivs som värsta homofoberna. Att ungdomar utsätts för många nya och konstiga queeridéer i skolan är också sant. Ingen vill dock förmena Jan Emanuel att njuta livet med (eller ge sitt liv för) en kvinna han älskar. Så på den punkten behöver han inte sticka någon offerkofta.