Rör inte Veronica. Eller den gamle stavhopparen och EM-silvermedaljören, tvåbarnspappan Martin Eriksson. Han/hon/den verkar ha en fin, fördragsam och förstående familj. Men nog är historien ganska besynnerlig. Kroppsbyggeriet har liksom fått en ny riktning.
Fast det som så vackert numera kallas "könsbekräftande vård" och tydligen kan inkludera omgörning av själva kraniet (pannben, käke...) tycks mej mer som dysforibekräftande vård. Finns det inte längre något som heter tvångsföreställningar? (Och nej, en behöver inte gilla att prata om bilar för att vara riktig man).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar