Frågor vid Ekho:s 50-årsjubileum

50-årsfirande organisationen Ekho (från början "Ekumeniska gruppen för kristna homosexuella") beskriver sej själva på sin Fb-sida som från början grundad för kristna homosexuella, men sedan ett förbund för kristna hbtqi+-personer i största allmänhet. (Idag står där "Kristna Regnbågsrörelsen" som förklarande tillägg). Jag skrev igår följande i en kommentar på Facebook, som efter ett dygn inte fått någon replik eller något gillande eller ogillande (syns den ens för andra än mej själv?):

"Från början för homosexuella", ja. Jag vet, och det var ju på något sätt begripligt som jag minns er från 80-talet. Att inte kunna tända på någon av det motsatta könet är absolut ett predikament som förtjänar pastoral och medmänsklig hänsyn. "Man har inget val" eller "ingen har valt det", sa man ju då som replik till Paulus och Romarbrevet 1. På 90-talet gick jag på Rosa caféer och försökte korrigera en äldre generations fördomar, som dock ibland visade sej stämma. Som t ex att det här skulle leda till könsneutrala äktenskap, t o m i kyrkan. (Våra nya subjektiva könsbegrepp kunde inte ens de konservativa föreställa sej för 40 år sen). 

Så om vi nu ska blicka tillbaka: När var det egentligen som Ekho blev "queert" på allvar? D v s när började Ekho öppet började driva att både skola och kyrka skulle lära alla ungdomar, även bisexuella och/eller identitetsosäkra, att de lika gärna kunde ha sex med och bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt? Ja, att det inte finns något särskilt välsignat och väl-designat med förbundet mellan man och kvinna? Dubbla (W Allen) eller tiodubbla chanser på krogen kan väl inte ha gällt som skäl för en kristen rörelse, utan det måste väl ha funnits något slags teologi, som nu konsekvent nog även tycks omfatta polyamori? Men när slog det tänket igenom? Vid millennieskiftet, alltså efter halva er tid, eller tidigare/senare? 

Jag frågar inte för att vara dum, utan som politiskt liberal och av en genuin önskan att få veta och förstå mer av vår 2000-talshistoria (inkl pågående backlash pga kollektiv könsförvirring). Både som pappa och som konfaledare, där tidigare fördomar mot homosexuella som särskilt övergreppsbenägna tycks ha ersatts av fördomar mot oss heterosexuella (det är ju nu bara vi som i regel inte får duscha och byta ihop med det för oss sexuellt attraktiva könet). Våra könsskilda omklädningsrum och kutym om ungdomsledares uppträdande i nakna sammanhang bygger ju, erkänn det, både på den gamla heteronormen eller tabut mot det egna könet OCH på de klassiska, objektiva könsbegrepp vi i vårt land systematiskt brutit ner de senaste åren. (Jag kan ju t ex inte längre bevisa, bara påstå, att jag är man). 

Tacksam för en seriös kommentar, gärna ur ett halvsekelhistoriskt perspektiv (jag är historielärare i botten). Hoppas ni kan ta emot även kritiska synpunkter från en öppet men moderat heteronormativ person utan att se dem som rakt igenom homofobiska! (Jag föreställer mej ju att det förekommer viss intern debatt även inom Rfsl och Ekho). 

Vänliga hälsningar från Andreas Holmberg, Iggesund